Från sitt fönster hemma i Sibbo ser Maria Lindh-Hindsberg ett vackert höstlandskap i mjuka, gulbruna toner.
Från sitt fönster hemma i Sibbo ser Maria Lindh-Hindsberg ett vackert höstlandskap i mjuka, gulbruna toner.

Låt inte sorgen göra dig hård som trä

Bok.

En svår skilsmässa, ett årtal karvat in i en kyrkbänk i Frankrike och en cykelolycka som ledde till döden – det här är några händelser som fick Maria Lindh-Hindsberg att skriva en roman om att förlora allt och kanske hitta en tro.

25.10.2022 kl. 11:09

Maria Lindh-Hindsberg sitter hemma i köket i Gesterby, Sibbo och tittar nästan förvånat på en hög med böcker – hennes färska roman Sällsamt lyser sorgen som precis kommit ut på förlaget Vibosa.

Vad var det som fick henne att skriva en roman som utspelar sig i 1700-talets Frankrike, en roman som börjar med att huvudpersonen Marie-Mélanie de Lasalle förlorar både man och två söner i en plötslig och brutal olycka?

– Texten har legat i byrålådan i många år. Jag började skriva på den för över femton år sedan, några år efter skilsmässan från min dåvarande man, som var fransman. Den var så plötslig och brutal att jag i ett år grät nästan varje dag. Jag upplevde att jag i ett slag förlorade allt: min man, min möjlighet att få barn, ett land och en kultur.

Att romanen utspelar sig på 1700-talet känns lite skrämmande också för henne själv – vad vet hon egentligen om 1700-talet? Men det ligger en historia bakom.

– Efter skilsmässan var jag på retreat i ett franskt kloster. Jag satt i en kyrkbänk där någon ristat in årtalet 1732. Där satt jag i samma bänk och med samma Gud och tänkte: ”Oj! Nu delar vi bänk en liten stund.”

Att skriva om 1700-talet och en alldeles annan sorg än en skilsmässosorg var också ett sätt för henne att skapa en distans till det som skett i hennes eget liv.


När mormor dog i en olycka

Många författare bearbetar egna livshändelser i romaner, så också hon själv. En annan händelse som det kanske finns spår av särskilt i den brutala olyckan med en vagn i början av boken, och de sargade kropparna efter den, handlar om hennes mormor.

– Jag växte upp i Paipis i Sibbo tillsammans med min mamma och min mormor. De var min familj, mina två vuxna. När jag var sex år dog min mormor plötsligt efter att ha kolliderat med en lastbil med sin cykel.

Hon minns inte att hon skulle ha sörjt då – barn är kanske inte så bra på att sörja, eller också kommer sorgen ut på andra sätt, funderar hon. Hemma pratade man sällan om cykelolyckan efter att den skett.

– Så kanske jag bearbetar den med den här romanen.

Romanens huvudperson Marie-­Mélanie reagerar på förlusten av sin familj med att bli stum. Hon ligger på ett klostersjukhus i ett rum tillsammans med andra tysta.

– Hon har en psykosomatisk reaktion, liksom jag själv reagerade kraftigt psykosomatiskt på skilsmässan. De där vågorna av obehag som sköljer över henne har jag upplevt själv.

Hon är också intresserad av varför en människa reagerar genom att bli tyst. Hon lider själv av abduktor spasmodisk dysfoni, en sjukdom som leder till att stämbanden hamnar i ett kramptillstånd och det blir svårt att producera tal.

– Jag vet om en person som slutade prata efter att hennes son dog. Också jag själv har ibland fått höra att min sjukdom är psykisk. I boken finns en sjukhussal med kvinnor som inte kan tala – alla av lite olika orsaker.


Vill förbli mjuk

I boken söker sig Marie-Mélanie de Lasalle till sjukhusets bibliotek och läser en vetenskaplig artikel om en flicka som känner att hennes hud förvandlats till trä.

– Den artikeln finns och den har jag läst! Jag tänker att Marie-Mélanie kanske är rädd för att sorgen ska förvandla henne och göra henne hård. Det kunde vara en väg för henne att gå: att bli bitter och lite träaktig. Men hon går inte den vägen. Hennes hjärta förblir mjukt.

Kristen tro och dess tolkningar får stort utrymme i boken.

– Det beror på att tron ligger nära mitt hjärta. Jag tror att människor hade mer tro på 1700-talet än idag, så det är också ett sätt att få ha med mer präster och mer diskussion om tro på ett naturligt sätt. Jag ville utveckla tanken på att en Gudstro inte betyder att man är beskyddad från alla olyckor och allt det fruktansvärda som kan drabba oss i livet.

I boken börjar Marie-Mélanies tro förvandlas. Den blir mindre institutionaliserad och mer personlig.

– Jag ville också spegla tankar som jag själv kan ha och vilja ställa till Gud. Till exempel: Har jag gjort något fel när något hemskt händer i mitt liv?


Tycker du om din huvudperson?

– Ja, jag tycker om henne för att hon inte blir hård, och för att hon reagerar med kroppen som jag själv ofta gjort. Jag tycker också om att hon är lite knäpp och spontan, som att hon vill till Paris för att se genom en stjärnkikare. Jag tycker också om att hon är lite avvaktande till Gud först, och sedan mot slutet börjar öppna sig.

– Jag tror att det händer bra saker i hennes liv om hon låter dem ske. Jag önskar att jag haft någon som kunde ha sagt till mig då jag mådde som sämst att mitt liv ännu kommer att bli riktigt bra.

Text och foto: Sofia Torvalds


På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00