Att höra rätt är inte lätt

”Gud har sagt till mig …” Har du varit med om att någon du diskuterat med säger så? Det har jag.

Jag tror att de som fått tilltalet i de allra flesta fall ärligt tror att Gud uppenbarat en sanning för dem. Och ibland kanske Gud har gjort det också. Men det är är inget jag kan veta med säkerhet.

Jag tycker det är ojuste att dra fram Gud har sagt-kortet. För vad säger man till det? Strider inte tilltalet direkt mot Bibeln är det mycket svårt, nästan omöjligt, att bedöma riktigheten i en gudomlig subjektiv upplevelse. Att dra fram kortet är ett mycket effektiv sätt att ta död på en fortsatt diskussion.

Men så länge tilltalet bara berör personen själv är det bara att lämna diskussionen därhän och gå vidare. Men det blir genast problem om hen försöker påverka mig eller någon annan med sin uppenbarelse.

Nu ska jag bekänna en sak. Jag har varit ojuste och dragit fram Gud har sagt-kortet. Det var i en diskussion om dopet med en pingstpastor som jag känner gemenskap med. Jag upplever inte att jag drog fram kortet för att jag saknade argument utan för att jag ville understryka vikten av mitt val av ståndpunkt i frågan. Eller kanske det var precis tvärtom, för vanligtvis blir jag förr eller senare utan utan argument i teologiska diskussioner med teologer.

Jag minns tydligt var jag befann mig, i en lägenhet i den forna finska staden Nikel i ryska Petsamo för snart trettio år sedan. Dopfrågan var aktuell för mig just då, för flera av mina kristna vänner hade då nyligen valt troendedopet, eller att döpa om sig, beroende på ur vilken synpunkt man ser det. Jag funderade om det också var en väg för mig.

Jag hade knappt tänkt tanken slut innan jag uppfattade en klar tanke, nästan som en fysisk röst: ”Min nåd är dig nog.” Så tydligt har jag inte hört något jag uppfattat som Guds tilltal, varken före eller efter den gången. Det första jag gjorde var att kolla vad Bibeln säger. Och jag fann att det är ett direkt citat från 2 Korintherbrevet.

Sedan den dagen för snart trettio år sedan har jag levt i förvissningen att nåden räcker för mig.

Men jag hoppas att jag inte längre formulerar mig lika kategoriskt i en diskussion om Guds tilltal. Jag hoppas att jag lärt mig att säga ”jag upplever att Gud har sagt …” Det finns trots allt en liten möjlighet att jag hört fel.