Kyrkpressen.fi

Autistisk religion?

13.09.2012

Gubbarna knogar på, maskinerna bullrar. Det ska bli ett hus. Ett hem för autistiska barn, här i grannskapet. Det är jättebra, för autism är sorgligt! Sjukdomen innebär, för att återanvända ett slitet uttryck, ett ”disconnecting people”. Den skiljer den drabbade från andra människor, så att man bara har sig själv (grekiskans autós, därav autism) att kommunicera med.

Och varför fundera på detta här bakom draperiet i turistklassen? Jo, vi är många här inneslutna i den högtflygande tuben, men få är närvarande. Utflugna, fast de sitter här! De som är mest på ort och ställe är utan tvekan barnen. De lever här och nu, tittar, frågar, petar och väsnas. Också personalen ser vaken ut. Men, men! Många av oss andra är fästa vid ledningar till någon apparat som injekterar något i öronen. Grannen här undergår just denna behandling. Han har ögonen öppna, men blicken antyder en semi-autistisk tillvaro.

Människan måste föreställa sig allt i tid och rum, sade de lärde förr. Men numera ser människor ut att riktigt flyga mot en tillvaro där kropp och själ är åtskilda, där tid och rum är bisaker. En disinkarnerad tillvaro alltså, om ni tillåter. Kan det vara hälsosamt?

Helt nytt är detta nu inte. På religionens område har en autistisk fromhetstyp länge rekommenderats i västerlandet, alltså en religion bara för mig själv, osynlig, frånvarande, inte kommunikativ. Gemensamma funktioner undanbedes, sådana som bön tillsammans, gudstjänstfirande, nattvardsgemenskap. Syndernas förlåtelse lär man ska få på internet, utan inblanding av andra.

Traditionell kristendom är en stor protest mot en sådan frånvaro och ensamhet. Brustna kontakter är följder av syndafallet, inte något som man ska sträva efter! Inkarnation handlar det om, inte dess motsats! Nådemedlen förenar. Hos oss, inkrökta varelser i oss själva, väcker Anden kärlek och längtan till gemenskap med varandra. En församling är på det sättet finurligt inrättad att den lever och mår i tiden och i rummet. Man träffas där. Men en församling är trots det inte fjättrad, vare sig vid tiden eller rummet, vilket låter modernt.

Våra tankar når kanske inte ut utanför oss själva. Men Gud känner allas tankar, också våras som hotas av isolering. Helt ensam är inte ens autisten, för Gud ”känner mina tankar fjärran ifrån”. Hemmet för autister ska hjälpa barnen att få kontakt med andra. Kyrkan är hemmet som ska göra … just det samma.

Gunnar af Hällström är professor i dogmatik vid Åbo Akademi.

Gunnar af Hällström

Om spåntak och cancer, ensamhet och kärlek

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

Om spåntak, ensamhet, cancer och kärlek

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

Kören som förbättrar världen – en kaffekopp, sång och gudstjänst i taget

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37