Johan Sandberg: "Jag har inget gudsförhållande"

Nästa möte får du berätta om ditt gudsförhållande, säger kollegan skämtsamt. Förväntningen är att jag ska skjuta det ifrån mig med ett nervöst skratt, inte svara på det. Men jag svarar ändå, spontant: Jag har inget.

Kompakt tystnad.

Men, tillägger jag, Gud har ett förhållande till mig.

Ett förlösande skratt.

Det skulle ha varit en bra rubrik, säger någon.

Okej, den kan jag bjuda på.

"Ja, det är tillspetsat, men det finns ändå en gnutta sanning i det."

Ja, det är tillspetsat, men det finns ändå en gnutta sanning i det. Handlar det om att jag ska upprätthålla relationen till Gud så finns den inte. Men nu handlar det inte om mig. Det handlar om Jesus. Han har gjort allt färdigt för mig.

Gud har skapat mig. Och han har gett oss sitt ord, sina bud eller lag (kalla det vad du vill) som vägledning i livet. Och Gud är ju inte dum. När han skapade mig visste han exakt hur det kommer att gå med min förmåga att följa buden.

Gud, det står här i Bibeln att jag ska älska min nästa. Men hur ska jag kunna göra det? Du ser ju själv hur han lever!

Du säger att jag ska förlåta dem som gjort mig illa. Men du vet hur djupt hon sårat mig. Jag kan ju inte förlåta henne.

Du vet att jag försöker följa Dina bud, ibland tror jag till och med att jag försöker mitt bästa. Vi vet båda att jag inte lyckas.

Något välvilligt trossyskon kan ha gett mig rådet att läsa Bibeln – med glädje – fyra timmar om dagen eller be – med glädje – tre timmar om dagen. Eller göra nåt annat. Allt det här är viktigt. Men följer jag alla förväntningarna människor ställer på mig räcker varken glädjen eller dygnets timmar till.

Du Gud har gett mig ett DNA som inte vill följa dig. Det är ett problem. Men är det Du eller jag som har problem? Vem är det som är allsmäktig Gud? Jag är problemet. Du är Gud. Jag ställer mina förväntningar på Dig.

"Tack och lov älskar Gud problem. För han älskar ju mig, hans största problem. Får man säga halleluja?"

Tack och lov älskar Gud problem. För han älskar ju mig, sitt största problem. Får man säga halleluja?

Guds lösning på problemet är Jesus. Han vill ha gemenskap med mig, oavsett hur mycket jag klåpar. Han leder mig på sina vägar. Och då kan det hända att han leder mig att göra något för honom. Men väljer jag att ändå inte göra det, älskar han mig lika fullt ändå. Så mycket att han dött för mig. Han vill bara att jag ska tro på honom.

Jag får vila i att vara en mänsklig varelse. Human being på engelska, inte human doing.