I en insändare i Kyrkpressen den här veckan frågar sig Eva S. Lassus-Paavolainen vad som var tanken med den bild från kyrkomötet som publicerades i senaste numret av Kyrkpressen. Paavolainen konstaterar att sjutton personer syns på bild och samtliga är män. Vilken bild av kyrkan ger det här? frågar hon sig.
Ur ett redaktionellt perspektiv kan vi börja med att konstatera att vi de facto reagerade på samma sak som Lassus-Paavolainen. Vi bedömde ändå att den här bilden kvalitetsmässigt var den bästa vi hade att tillgå och att det nyhetsmässigt är mest intressant att se biskoparna iförda ansiktsmask.
»Vi bedömde ändå att den här bilden kvalitetsmässigt var den bästa vi hade att tillgå och att det nyhetsmässigt är mest intressant att se biskoparna iförda ansiktsmask.«
Nu råkade Esbobiskopen Kaisamari Hintikka inte vara med på bilden, men även om hon hade funnits med hade det blivit en kraftig manlig dominans. Den bild det här ger är – krasst konstaterat – en bild som speglar verkligheten. Biskoparna är de som sitter längst fram vid kyrkomötet och räknar man in ärkebiskopen i den skaran så är nio av tio män. Innan Hintikka valdes till biskop hösten 2018 fanns det faktiskt en period när samtliga biskopar var män.
Att sedan resten av de personer som syns på bilden också råkar vara män får väl ur ett representationsmässigt perspektiv sägas vara ett olyckligt sammanträffande. För det speglar inte könsfördelningen i kyrkomötet särskilt väl. Faktum är att detta kyrkomöte, som nu hade sin första session, är avsevärt mer jämställt än det föregående. I nuvarande kyrkomöte, som kommer att sitta fram till år 2024, är 44 procent av ombuden kvinnor. Det kan jämföras med föregående kyrkomöte där endast 36 procent av ombuden var kvinnor. Det kan också jämföras med vår nuvarande riksdag, där 46,5 procent av ledamöterna är kvinnor.
»I nuvarande kyrkomöte, som kommer att sitta fram till år 2024, är 44 procent av ombuden kvinnor.«
Ur ett könsmässigt perspektiv betyder det här ingalunda att den evangelisk-lutherska kyrkan ur ett jämställdhetsperspektiv har anledning att slå sig för bröstet. Fortfarande är kvinnor underrepresenterade både i biskopskollegiet och i kyrkomötet. Också bland kyrkoherdarna hittar vi få kvinnor.
För att få en bättre krävs aktivt arbete. Det har också har varit ett uttalat mål för Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand. Han har tidigare sagt att han vill jobba målmedvetet för att fler kvinnor ska kunna stiga till som både kyrkoherdar och kontraktsprostar. Och det är så sant som det är sagt: förändring kommer inte av sig själv. Den kommer genom aktivt och målmedvetet arbete. Också i den här frågan.
