Vem är rädd för prästen?

29.01.2020

INKAST.

Vi skulle köpa maskeradkostymer med barnen och hittade ett tämligen digert sortiment hos en svensk teknikkedja. Särskilt avdelningen för skrämmande (läs bloddrypande) dräkter med kyrklig anknytning var väl tilltagen. Såväl präst och nunna som munk och biskop hade egna, skräckinjagande kreationer – Dracula bleknade i jämförelse.

Prästerna måste nog vara den yrkesgrupp där ”brandingen” gått allra mest fel. Galna sadister som biskopen i filmen Fanny och Alexander, löjliga clowner som vigselprästen i Fyra bröllop och en begravning, eller allmänt prilliga som i LasseMajas detektivbyrå. Populärkulturen är full med riktigt elaka eller fullständigt vansinniga präster. Sett från tv-soffan kanske det inte är ett så allvarligt problem, men skrattet fastnar i halsen när man hör om människor som är rädda inför vigselsamtalet – inte för att de ska gifta sig utan för att prästen, kyrkan och ceremonin i sig känns så främmande och skrämmande. Man är rädd för att göra fel, för att inte vara tillräckligt bra för kyrkan – och för att bli bedömd och dömd av prästen.

Jag känner sjukt många präster, varav en (1) väldigt skrämmande, många arbetsnarkomaner, några riktigt roliga, enstaka sportfreaks, en handfull foodies, många föräldrar (trötta och förkylda), vissa väldigt musikaliska, andra tondöva … Sammantaget helt vanliga människor som du och jag, normalfarliga och normallöjliga till vardag och fest.

»Om du har glädjen att träffa på en präst, ta mod till dig och prata en stund.«

Det häftiga med präster är ju deras jobb, eller hur de valt det. Eller att de egentligen inte valt utan att man talar om ett ”kall”. På något sätt har de här människorna sett eller hört sig kallade av Gud att tjäna kyrkan och jobba (oftast mer än) heltid för att vi andra ska få höra evangeliet, det vill säga det goda budskapet. De är kallade att tala och jobba för förlåtelse, nåd, kärlek, hopp, rättvisa, jämlikhet och mycket mer, så att du och jag ska få höra det, så att du och jag ska få del av det. De är kallade att hjälpa oss genom livet, bland annat genom att genomföra våra övergångsriter i form av dop, konfirmation, bröllop och begravning. De är kallade att själavårda, helt enkelt lyssna och prata med oss. De är kallade att tjäna.

Om du har glädjen att träffa på en präst, ta mod till dig och prata en stund. I bästa fall kan det bli ett samtal som ger dig insikter om såväl dig själv som livet. Eller så blir det trist och intetsägande, präster är ju tyvärr bara människor.

Nina Österholm
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01