Vi måste tala om dopet

02.05.2019

INKAST. Mina föräldrar valde att tala svenska med mig – bara svenska.

Gissa hur mycket enklare jag hade haft i livet om de gett mig två språk där hemma från början! Jag har slitit som ett djur med finskan. Varför valde ni så?

De valde namnen Catharina Maria åt mig, men kallade mig Nina … Jag registrerade själv Nina som riktigt namn som 24-åring. Man kan ju verkligen fråga sig varför man väljer namn som man sedan inte använder.

De valde tre olika daghem åt mig (Skata var bäst!), två skolor (OMG!) – gymnasium valde jag själv, tack och lov! De valde också att döpa mig i den evangelisk-lutherska kyrkan. Det var kanske det mest omedvetna av alla dessa val, gissar jag, men just det valet är jag väldigt tacksam över!

För mig är kyrkan en slags gräsrotsrörelse som jobbar för det goda mitt i en kaotisk värld. Den hjälper, stöttar, tröstar, skyddar. Också fastän jag själv inte var särskilt aktiv på flera, flera år så jobbade kyrkan oförtrutet på. Delade ut mat, besökte de sjuka, bad för världen. Kyrkan var lika god fastän jag låg på sofflocket.

Själv blev jag intresserad av tron i samband med skriftskolan, och då fanns det en gemenskap som välkomnade mig. En näsvis, självuppfylld, besserwisser 15-åring – och ändå välkommen! Var hade jag varit i dag utan församlingens ungdomsarbete?

Vart skulle en perfekt finska ha tagit mig?

Hade Franska skolan ändå öppnat andra portar?

»Ingen måste förtjäna dopet, alla duger genast.«

Vi kan inte veta exakt vilka följder våra val får för barnen, men jag antar att de flesta föräldrar försöker välja det allra bästa möjliga. Genom att låta döpa sitt barn, tänker jag, väljer man att innesluta det i en gemenskap som betyder något, en gemenskap som kan fånga upp barnen var de än går i livet. Det finns människor som berättar att vetskapen om att de är döpta burit dem genom livets mörkaste stunder. Att det varit som boj som guppat i ett mörkt vatten: Jag är i alla fall döpt.

Ingen måste förtjäna dopet, alla duger genast. Och det är inte heller Gud som behöver dopet för sin bokföring: kom ihåg att älska Nina. Nej, men jag behöver dopet för att komma ihåg att Gud älskar mig och att det finns en gemenskap där jag hör hemma.

Ni gjorde en massa val för min del. Tack för att ni valde dopet!

Nina Österholm jobbar med information i kyrkan i Helsingfors.

Nina Österholm

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26