Mission impossible

05.07.2012
Jag medger villigt: jag har alltid haft svårt med missionsbefallningen. Mest känd i Matteus tolkning, de sista raderna i hans evangelium (Matt 28:16–20): ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Mest handlar det om en instinktiv motvilja mot den etnocentrism befallningen ger uttryck för, det villa säga att vår sanning är större än er, och att det är vår skyldighet att frälsa er från tidigare villfarelser. Ironiskt nog var motviljan starkast i min ungdom, då jag samtidigt – liksom många andra i min generation – gärna pläderade för den ideologi av politisk natur jag då fann överlägsen, och följaktligen missionerade för.

Det har runnit en del vatten i dopfuntarna sedan dess, men jag har fortfarande svårt med missionstanken. Att våra missionärer i dag gör ett gott arbete betvivlar jag inte, men vi vet av historien att det inte alltid varit så. Den vite mannen och hans tro har inte alltid varit till välsignelse, även om kyrkan säkerligen i det stora hela har bättre samvete när det gällt respekten för andra kulturer och sedvänjor än de som kommit med svärdet, pengarna och brännvinet.

Varje religion återspeglar det samhälle den vuxit fram i. Att missionen är stark uttryckligen i kristendomen är knappast någon slump med tanke på hur expansiv och full av hybris den västerländska kulturen är.

Jag är självfallet inte immun mot allt det goda arbete som görs på missionsfältet, såväl inom landet som utanför landets gränser. Och mest imponerad blir jag kanske av den glada ”återbetalning” som nu sker i form av besök från tidigare missionsfält. Jag tänker till exempel på Joseph Bvumbwe, biskop i Malawi, som nyligen besökte missionsfesten i Kronoby (KP 20.6.). I ett samhälle och en kyrka så däst och full av knarrighet och konflikter som vår är det en sann lisa att inspireras av personer som återger oss glädjen, hoppet och tron.

Min kritik har alltså varit mestadels instinktiv och inte speciellt genomtänkt. Men en snabb titt på nätet visar att temat minsann diskuteras, till exempel i Sverige där domprosten i Visby stift, Mats Hermansson, har väckt uppmärksamhet med sin omvärdering av missionsbefallningen, liksom också tankesmedjan Seglora inom Sofia församling i Stockholm. Och även om jag är en fullständig amatör på det exegetiska området inspireras jag av en bloggtext av Martina Prosén i Jönköping. Hon pekar på att Johannes i sitt evangelium (Joh 20:19–23) ger en annan och mindre aggressiv tolkning av vad Jesus avsåg med sändningen. Det centrala är inte vad vi gör utan vad vi är. Bedöm själva.


Thomas Rosenberg

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00