Det finns gränser för vad man kan säga också i övertygelsens namn. Och: rentav just i övertygelsens namn. En reflekterande, levande tro handskas nämligen till skillnad från den blinda religionen varsamt med orden. Det är med dem vi möter varandra. Nu förs diskussionen på bred front i hela Borgå stift. Bakgrunden är sorglig, men om det kan komma något hälsosamt ur det hela kan det eventuellt väcka relevanta frågor om vad vi egentligen tror på.
När religion förvrängs och urartar i övergrepp, våld eller terror raserar den naturliga lagar och mönster för mänsklig samexistens. Den vänder vänner och familjemedlemmar mot varandra. Den blir osund, onaturlig och avskyvärd.
De kristendomspräglade samhällena i väst har ingen förståelse för andra religioners och kulturers hedersmord och terror (och ska inte heller ha det). Däremot har kyrkorna haft svårt att erkänna att förkunnelsen och de egna representanternas retorik kring homosexualitet riskerar att slunga in en grupp människor i ett utanförskap likt det konvertiter möter i andra religioner. Allt för ofta har unga fått kämpa ensamma med en sexualitet som inte passat in i mönstret. De lider naturligtvis allra mest. Men det är också många föräldrar som sneglat på bänkgrannarna och trosvännerna i församlingen eller bönehuset och undrat vad de skulle säga om de visste … och vad i friden de ska göra med relationen till sina barn och med livsfrågor som plötsligt hamnat utanför mallen. Många är de som brottats med om den lära de vuxit upp med ska gå före livet och den självklara, inbyggda och naturliga kärleken till sina barn. De har tvingats gå en teologisk brottningsmatch i en ring där många teologer ännu aldrig stigit in på mattan.
”Allt för många har känt sig tvingade att välja mellan tro eller liv med förödande resultat.”
Allt för många har känt sig tvingade att välja mellan tro eller liv, ibland med förödande resultat. Många bär på ärr eller oläkta sår. Därför är kärlekslösa och hårda ord från dem som borde vara trygga vuxna, herdar, trosfäder och – mödrar rena kniven mot strupen på kyrkans barn. Och därför är det viktigt att tydligt ta avstånd från den retorik som har använts i Syd-Österbottens insändarspalter. Biskop Björn Vikström reagerade snabbt och komprimerade allt i en enkel blixtbelysning: Kom ihåg att det handlar om verkliga människor, deras anhöriga och vänner!
Onda och grymma handlingar i avsikt att försvara det goda eller Gud är inte tro. Det är ond religion. Kärlekslösa ord i avsikt att rädda någon från helvetets eld kan vålla människor död och helvete här och nu. De som ändå väljer att ta till sådana måste ställa sig frågan: Varför? För Guds skull? För deras egen? Gud själv påpekar att domen är hans.
Det borde vara tillräckligt för att få vem som helst att stiga åt sidan.
