I det skedet av julaftonen nås den absoluta kulmen för alla ivrigt väntande små och stora barn. För givaren bjuder ögonblicket på en sällsam, om än nervös, njutning. Med åren blir det ofta större att tyst ta in mottagarnas glädje och reaktioner på gåvorna än att öppna de egna klapparna. Bibeln stavar det salighet. Det är saligare att ge än att få. Det finns en hemlighet inbyggd i givandet. Den och vad den gör med oss är upptäckt och uttalad i kristendomen, men också i andra religioner. I islam är givandet en av grundpelarna i tron i zakat, allmosan till de fattiga.
Att ge fostrar oss och får oss att växa. Att avstå från något för att kunna ge till någon annan avväpnar vår girighet, snålhet och cynism. Att ge är att bidra till ett kretslopp av godhet, som vi själva är beroende av – om inte nu, så kanske senare i livet.
Därför ingår kollekten som ett moment i gudstjänsten. Tyvärr blir den ofta en förbisedd historia. Den är den där betalpsalmen när de flesta av oss inser att vi inte har några kontanter med den här gången heller.
Det är okej. Kollekten är mest av allt en påminnelse om givandets viktiga koppling till kristenlivet, till mänsklig samvaro överhuvudtaget. Det finns många andra tillfällen att ge till goda ändamål, och många goda organisationer som har gjort det enkelt för oss att ge och veta att gåvan används väl. En etisk och välförvaltad organisation för mission, internationell diakoni eller annat bistånd, har insikter i behov på lång sikt. Därför är det stort av givaren att också kunna ge generellt och troget.
Generositeten har sökt sig nya vägar. I en tid när många själva är mätta på saker, men har plats för fler i firandet, öppnar allt fler sina hem för att bjuda in andra i julvärmen. Att ordna julfest hemma för alla som vill komma är ett steg tillbaka till storfamiljen och släktgemenskapen som numera är ganska sällsynt. Gästfrihet är en gåva som boomerangar omedelbart i form av delad glädje.
”Att avstå från något för att ge till någon annan avväpnar vår girighet, snålhet och cynism.”
Givandets mysterium fordrar ödmjukhet, också när blickarna vänds tillbaka till julkappsrundan. Å ena sidan är det naturligtvis materiellt och konkret. Å andra sidan är det mer än så, för det handlar om all den omsorg och kärlek som stuvas in i ett paket med glittrigt omslagspapper och stor rosett. Därför är priset i euro oväsentligt, eller om paketet innehåller en kusinträff med burkärtsoppa i en studentlya en sketen tisdag i februari.
Det är saligare att ge än att få. Det vi ger är oss själva, på samma sätt som han som kommer till oss gav sig själv till oss.
Tid. Glädje. Kärlek.
Guld, rökelse och myrra.
God jul och ett gott nytt år!
