Att längta, men stanna

12.04.2018
INKAST.

När jag var barn brukade jag varje år få åka med farmor från Vasa till Helsingfors. Där bodde vi en vecka hos min älskade faster med familj. Det var en fantastisk vecka, med allt ett barn någonsin kan önska sig. På tåget dikterade jag mina berättelser för farmor som snällt skrev ner dem i häften som sparades. Hon kunde konsten att roa oss med små medel. Hon lyssnade, var fullt närvarande. Vi åt medhavda smörgåsar och det var okej att peta bort de förhatliga kumminfröna ur brödet. I Helsingfors väntade besök på Borgbacken och Högholmen och förtrollade upplevelser av balett och klassisk musik.

Jag såg fram emot Helsingforsbesöket hela året, men ett år, jag var kanske fyra, fick jag förskräcklig hemlängtan. Jag grät och grät, längtade till Åland och mamma och pappa. Farmor frågade om jag ville att vi skulle åka hem tidigare. Hon kunde ändra biljetterna. Hulkande förklarade jag för henne: ”Nej, nej! Jag vill stanna! Men man måste väl få längta i alla fall!”

Jag minns händelsen idag för att farmor återberättade den så många gånger. Att hon tyckte det var så klokt och så självklart – man kan både längta förskräckligt mycket, men ändå vilja stanna.

Människan är född till världen. Vi är satta att leva, arbeta, älska och förvalta alla goda gåvor, men vi är samtidigt medborgare i Guds rike. Vi bär dopets vattenstämpel i hjärtats pass.

Vi lever i påskens tid. Påskdagens sol har gått upp för människan. Guds rike är både redan här och ännu inte helt. Den första påskliljan slog ut i full blom och vi vet vad som väntar alla andra knoppar. För första gången strömmar värme ut ur den öppna graven, vårvärme för dig och för mig. Vårt fjärilslarviga jag skall en gång få gona in sig i en luddig puppa, ligga där tills det är dags att veckla ut våra granna vingar.

En morgon brister alla fåglar ut i gapskratt. Mesar, finkar, sparvar och sångare fnittrar så de trillar av sina grenar. En ängel var här och dansade konfetti över alla backar. De lyser av sippor, örter, lökar. Vid stranden ligger ekan leende och väntar på sjösättning vit som ett dopbarn.

Min längtan efter Gud var kanske Guds längtan efter mig och Gudsriket, det växer ibland oss. Det är påsk på jorden.

Katarina Gäddnäs

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54