Den dröm som jag bär på

15.02.2018
INKAST. Det är hennes studentdag och festen firas i församlingssalen. Hon har ett trassligt hem, ett hem som knappt lämpar sig för vardag och än mindre för fest.

Därför firas hon i en församlingssal som flirtar våldsamt med pastellfärger och åttiotal. Det är verkligen fest! Alla studenter är naturligtvis värda att firas, men en student som har fått kämpa i hård motvind har liksom ännu mer lyster i sin lyra än de andra. Hennes lyra skiner. Vi är många som vill fira henne.

Hon håller ett tal, den unga kvinnan som är orsaken till att vi samlats. I talet tackar hon de människor som möjliggjort hennes festdag. Jag erkänner att jag är svag för sådant och när hon tackar sin trassliga mamma får jag blinka bort tårarna. När hon sedan tackar dem som har bakat tårtor och kanelbullar och småbröd för festen har jag inte längre någon chans mot gråten längre. Det är nämligen några av församlingens ungdomar som har bakat och de finns förstås också på plats nu. Jag ser hur deras ryggar blir lite stolta när de nämns vid namn. Och jag ser i deras ögon att de skulle göra det igen. När som helst. Redan i morgon.

Det finns förstås något väldigt sorgligt med en ung student som inte har en familj som förmår fixa fest, men samtidigt finns det något väldigt vackert och ljust med en församling som gör det i stället. Den där dagen såg jag något av den dröm som jag bär på, den dröm som jag envist vägrar släppa taget om. Drömmen om en församling som faktiskt är Jesus händer och fötter på den här jorden, en församling som gör skillnad på riktigt och som bär varandra och andra.

Jag har inte varit på tusen skriftskolläger, men nästan. Jag har med andra ord varit på enormt många kvällsandakter i ett stearinupplyst kapell med utsikt över havet. Jag har hört många unga röster berätta om Gud. Nästan alla har börjat med berättelsen om en gemenskap som de en gång såg något gott i, som de sedan ville se ännu mera av och slutligen frimodigt steg in i.

Jag erkänner – om än lite motvilligt – att jag många gånger har suttit i det där kapellet och önskat mig en djupare och mer mångsidig bild av tro än den som presenteras på andakterna. Kanske lite mer Jesus. Kanske lite mer kristet liv i vardagen. Kanske lite mer bibel och bön och gammal hederlig helgelse.

Men jag har landat i att gemenskapen faktiskt är en sjukt bra start. Kanske den absolut allra bästa. Det var ju trots allt just den där gemenskapen som skulle få alla att förstå att vi är hans lärjungar.

Amanda Audas-Kass

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00