Tre svenska Helsingforsförsamlingar och församlingarna i Larsmo, Pedersöre och Åbo växte i medlemsantal under år 2025. Flera medlemmar nu än i fjol har Johannes, Petrus och Olaus Petri i Helsingfors.
Det är ljuspunkter i den stora helheten i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Summa summarum är nettot för församlingarna i Borgå stift, som i kyrkan i stort, att man tappar i medlemsantal. Men flera än året innan går i gudstjänsterna, och flera döps.
I över hälften, 24 av stiftets församlingar, döptes fler barn, och ibland någon nytillträdd ungdom eller vuxen, som nya medlemmar i kyrkan.
I det känt barnrika Larsmo är trenden stadig från år till. Här döptes i fjol 115 barn. Efter år med svagare siffror har många andra församlingar en tydlig vändning uppåt. I Petrus och i Åbo svenska var det tiotals fler dop än året innan.
– Vi vet att vi har många barnfamiljer på vårt område och vi har också varit med i en dopkampanj, säger Pamela Granskog som är viceordförande i församlingsrådet i Petrus.
Också den nya barnkörssatsningen Jubla tillsammans med andra församlingar i Helsingfors, som Petrus har organiserat, tror hon tilltalar familjer i huvudstadens norra stadsdelar.
Att den karismatiska, konservativare Pulsgemenskapen 2024 gick ur Petrus och startade eget tror hon inte har haft stor inverkan på medlemstalet.
– Så många var medlemmar i också andra församlingar och samfund, säger Pamela Granskog.
Borgå stift 2025:
1 700 döpta
1 400 valde medlemskap
2 250 lämnade kyrkan
2 900 döda
Död och hög ålder största faktorn
I medierna får de som aktivt väljer att lämna kyrkan oftast de stora rubrikerna. Men åldersstrukturen, och döden, är fortfarande den största enskilda faktorn kring medlemstalet.
De äldre generationerna, där det var vanligt att så gott som alla hörde till kyrkan, går nu bort. Närmare 3 000 avlidna i kyrkans svenskspråkiga församlingar begravdes ifjol. Särskilt berördes församlingarna i Ekenäsnejden, Sibbo och Borgå nu hårt kring den siffran.
Men också den boomen i åldersdemografin kan småningom vara förbi. Särskilt i de större städerna hade flera församlingar en nedgång i antalet döda från året innan.
Många lämnar kyrkan – och andra går med
Näst efter de skaror som har gått bort berör ändå utskrivningarna kyrkan starkt. I Borgå stifts församlingar tog omkring 2 200 personer under fjolåret beslutet att inte längre vara med.
Men också den negativa spiralen håller på att plana ut. Drygt 1 400 beslöt nämligen samtidigt i fjol att gå in och bli medlemmar i en svenskspråkig församling.
En huvudstadsförsamling som Matteus eller den lilla utlandsdominerade Tyska församlingen hade i fjol fler som valt medlemskapet än trätt ur. Plusset är visserligen bara en handfull personer.
I Petrus, Esbo svenska och i stadsförsamlingar i Österbotten som Jakobstad och Nykarleby avtog utskrivningarna tydligt under fjolåret.
Mycket gratis av flyttrörelsen
I folkkyrkan har den allmänna flyttrörelsen en stor inverkan. Vi flyttar inåt mot Helsingforsregionen, Åbo och Vasa, vilket syns i församlingsstatistiken. Helt och hållet ut ur det svenska Finland och Borgå stift flyttar också en liten ström, men också den avtog.
Stora Johannes församling i Helsingfors med drygt 11 000 medlemmar ökade mest i stiftet, med över 90 medlemmar, men i huvudsak genom inflyttning. Johannes gick 2025 om Domkyrkoförsamlingen i Borgå som tredje största svenskspråkiga församling i landet.
Som ”inflyttare” räknas också de som, ofta i tvåspråkiga familjer, väljer den svenskspråkiga församlingen på orten.
Förre domkapitelsnotarien Gunnar Grönblom, som har intresserat sig för stiftets medlemsutveckling under 100 år, säger att det har betydelse. Det går fler från en finsk församling till en svensk än i motsatt riktning.
– Ungefär i relationen 2:1, säger han.
Förlorare i flyttrörelsen är små församlingar som i Solf eller Kvevlax, men också villaenklaven Grankulla eller Väståboland har på kort tid tappat många avflyttare.
Artikeln fortsätter efter grafiken
”Hoppsan, såna siffror”
– När jag satt och gjorde verksamhetsberättelsen såg jag plötsligt att hoppsansa, här var siffrorna inte som de senaste tre åren! säger Sara Grönqvist, kyrkoherde i Väståboland.
Väståbolands vidsträckta skärgårdsförsamling drabbas just nu av alla negativa trender på en gång. Både skärgården och centralorten Pargas sägs tappa invånare inåt mot Åbo.
– Men vårt största minus är skillnaden mellan döpta och döda, omkring hundra personer på ett år, säger Sara Grönqvist.
Församlingen hon leder tappade totalt över 220 medlemmar i fjol. Några går in i kyrkan här, ofta för att kunna gifta sig eller vara faddrar, eller så är det den allmänna oron för världsläget, säger hon. Men varför 80 personer i fjol valde att gå ur församlingen kan Sara Grönqvist inte svara på.
– Jag brukar ibland ringa och hälsa de nya välkommen. Men till dem som skriver ut sig har jag inte brukat höra av mig. Vi kanske borde. Jag ska tugga på det, säger Sara Grönqvist.
