Maria Smeds känner sig kallad att verka i Lappland.

Maria Smeds upplevde Guds tilltal: hon skulle flytta till Sápmi

SÁPM.

Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon.

17.10.2025 kl. 10:00

Hon växte upp i Jönköping. Under uppväxten vistades Maria Smeds varje sommar i morföräldrarnas stuga på Nätören i Socklot, Nykarleby.

Mamma Solbritt Smeds flyttade från Nykarleby till Sverige i slutet av sextiotalet. Där träffade hon Marias pappa och stannade kvar.

Nu delar Maria sin tid med att vara präst i Svenska kyrkan och den inomkyrkliga väckelserörelsen EFS. Dessutom är hon kommunal musiklärare i norra Kiruna och undervisar barn i Karesuando. Från och med nästa år lämnar hon prästjobbet i Pajala församling för att fokusera sin prästgärning på EFS.

De senaste sex åren har hon bott på olika orter i svenska Sápmi: Lannavaara, Vittangi, Kiruna och Karesuando. Nu bor hon i Lannavaara, en liten by med 80 invånare sydväst om Karesuando.

– När man bor på orten så kommer man ju in i byarna. Jag har varit en nomad här de här åren, men ändå känt mig mest hemma i Lannavaara.

Att bo i en by i norra Sverige är lite som bo på ett missionsfält.

– Det är en stark kulturskillnad inom Sverige. Trots att vi alla är svenskar är varken det samiska eller tornedalska min kultur.

Maria ser väckelsehistorien med det laestadianska arvet som ett sätt att nå ut och missionera för samerna.

– Samerna hedrar väldigt mycket sina förfäder så det kan vara ett sätt att återuppliva fädernas tro.

Hon söker det som är äkta i människornas hjärtan, för det kan man bygga vidare på.

– Då dras de som gillar sanning och äkthet med medan andra blir vansinniga. De som gillar sanning är också mogna för Jesus.

Innan hon hamnade i Lannavaara har hon gått en lång väg med början i Jönköping där hon fann tron, till att något motvilligt iklä sig prästkragen.


– Jag har inte fått tron genom hemmet. Som barn klev jag in i ett missionshus söder om Jönköping och fick en hemkänsla där. Jag kom till tro och växte upp i barn- och ungdomsverksamheten.

Frikyrkan blev en naturlig plats för henne. Ända tills hon kom till konfirmationen.

– Då blev mamma plötsligt väldigt religiös och deklarerade att i vår familj konfirmerar man sig i den lutherska kyrkan. Det gjorde jag. Jag hade en jättefin präst, Torgny Wirén, en ganska känd författare. Det var en jättebra konfirmationstid då jag också fick känna mig hemma i Svenska kyrkan.

Musiken blev Marias yrkesval. Hon gick musiklinjen i gymnasiet och har jobbat med musik sedan dess det.

– Det har varit parallella spår då musiken blivit mitt naturliga val. Jag har alltid velat jobba med evangeliet genom musiken.


Skamfiltret kommer på

Hon gick också en frikyrklig utbildning i själavård och blev kristen terapeut.

– Men inte pastor. Det kände jag att jag inte skulle bli. Men jag gillade de mjuka frågorna. I 20-årsåldern gick jag igenom en utbrändhet så jag behövde också hitta verktyg.

Hon kände ändå att hon inte hade riktigt kommit in i kärnan av sin kallelse, som om hon gick lite runt den.

– Präst var det sista jag ville bli. Jag älskar att nå människor men jag upplevde att jag som präst skapar en mur till dem. Att tala med en präst är som att tala med en tandläkare. Skamfiltret kommer på och du vill hålla handen för munnen för att dölja tänderna.

Så ville hon inte ha det. Men hon upplevde ändå att en kallelse sakta växte fram.

– Gud talar ibland till mig, oftast i drömmar om natten. En natt hade jag en dröm där någon jämförde mig med Rosenius. När jag vaknade visste jag inte vem Rosenius var. Jag tog reda på att han grundat EFS, en rörelse jag inte hade haft kontakt med.

Hon upptäckte EFS utbildning för nyplantering.

– Jag tyckte den var genialisk. Jag har alltid känt mig som en pionjär i Guds rike och jag ville rusta mig på den punkten.

Hon gick utbildningen på Johannelund i Uppsala och var församlingsplanterare i Nacka i Stockholm inom Alliansmissionen.

– Medan jag studerade teologi och folk frågade mig om jag ska bli präst svarade jag att jag inte vet, fråga Gud. Men frågar du mig så ska jag inte bli det. Men jag blev antagen och sade ja till att bli EFS-präst.

EFS sydde ihop en prästtjänst där hon fick jobba med musik, mission och tillbedjan.

– Inom det området kände jag mig hemma. Så någonstans blev jag bekräftad som musikpräst och jag kände att jag inte måste vara en präst som alla andra. Jag kan vara Maria och präst.

Prästkragen är inte viktigt för Maria för hon ser många olika möjligheter att tjäna Gud.

– Jag har ingen egen vilja att vara präst. Men jag har en väldigt stark vilja att göra det jag upplever Gud vill jag ska göra så länge det går. Jag vet ju inte hur länge bibeltrogna präster är önskade i Svenska kyrkan. Men nu känner jag att jag lyder Gud genom att göra det här.

När hon blev prästvigd visste hon inte om kallelsen i norr. Att hon hamnade här var också ett tilltal från Gud.

– En morgon då jag satt vid frukostbordet i min lägenhet i Uppsala fick jag en inre förnimmelse att Gud ska besöka samerna. Instinktivt undrade jag: Varför säger du det till mig, Gud? Jag bor i Uppsala och har ingen kontakt med samerna.

Hon kontaktade ändå den enda kristna samen hon kände, Ola från Övre Soppero, som hon mött under studietiden på Johannelund, Han berättade vad han hade på sitt hjärta för sin bygd.

Kontakten med Ola resulterade i att Maria undrade vilken hennes roll är i det.

– Ola bär på väldigt mycket. Han är samisk aktivist och brinner för att lyfta väckelsehistorien bland samerna och laestadianismen. Jag kände att jag kan bidra med att vara pionjär. Vi kom fram till att EFS skulle behövas i nordligaste Sverige. Då bildade vi EFS Nord Sápmi.

Till en början tänkte hon resa upp och göra punktinsatser. I september 2019 upplevde Maria Guds tilltal: hon skulle flytta till Sápmi. Hon bad Gud att bekräfta det genom tre oberoende personer. Och det gjorde Gud.

– Då gick det snabbt. Jag älskar snabbt men nu kände jag att jag inte hängde med. Det var en rörelse som var tidspressad, för sen kom pandemin och stängde hela samhället. I efterhand ser jag att jag behövde vara etablerad här uppe under pandemin, för då blev ju alla livsfrågor så viktiga. Från att ha varit en väldigt traditionskristen bygd upptäckte många att de behövde tron.


Avstånden inga problem

Som musiklärare ser hon att hon har en ingång i hemmen i Karesuando.

– För mig är det viktigt att barnen och ungdomarna får spela den musik som de har inne i hjärtat. Laestadianbarnen spelar ofta Sions sånger på både orgel och piano.

När hon är ledig söker hon sig gärna bort från Lannavaara.

– Det går inte att vara privat här om man inte har en familj. Jag har vänner i Lannavaara som jag kan slappna av hos. Samtidigt är mitt liv min predikstol. Hur jag än gör så är jag ändå präst. Säger jag någonting som väcker uppmärksamhet så vet byn om det.

Sommartid gör hon gärna en roadtrip med bilen för att besöka sina föräldrar.

– De är gamla och bor i Småland. Jag får vara Maria när jag åker dit.

I sommar har hon kört sträckan tre gånger fram och tillbaka. En väg tar 18 timmar.

– Jag upplever inte avstånden till Småland eller Österbotten som något problem. Jag brukar stanna hos vänner på vägen.

Text och foto: Johan Sandberg


pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35