Eva Henricson är kantor i Johannes församling.

Psalmerna är en del av vår kultur – vårt land har formats utifrån detta

Kolumn.

För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen.

25.3.2025 kl. 16:58

Innehållet kunde variera men 2–3 gånger varje vecka hade vi morgonbön av något slag. Alla elever hade en egen psalmbok som skulle tas med till morgonbönen, det sjöngs alltid en psalm. Musikläraren ackompanjerade på flygeln och eleverna sjöng. Det kändes för många lite pinsamt (varför?) så det var i allmänhet bara ”mamisarna” som deltog i sången. Men samma psalmer återkom ofta, vilket ledde till att de blev bekanta. Under musiklektionerna övade vi också psalmer.


Psalmerna är en del av vår kultur och vår historia. De ger en bild av hur man under årens lopp uppfattat vårt samhälle, vår kyrka och den etiska tradition som är kännetecknande för oss alla i den kristna världen. Vårt land har formats utifrån detta.


Under mina år som kantor i olika församlingar har jag värnat om vår psalmskatt. I och med att man inte på länge haft som vana att sjunga psalmer i skolorna har jag sett det som en av mina viktigaste uppgifter att föra ut psalmsången till skolbarnen. I många års tid samlade jag lågstadieeleverna årskursvis till stunder då vi tillsammans sjöng psalmer, och som belöning kunde de som deltog i den så kallde pinsjakten i Borgå stift få ett litet pins som bevis på att de hade lärt sig 10–20–30 psalmer.


Med sorg kan jag konstatera att inte heller det här numera är möjligt i våra skolor. Man får inte i sekulära ickereligiösa sammanhang sjunga om Gud och Jesus för att det finns en minoritet som inte tror på dem. Men om julgubben går det nog bra att sjunga fast man inte tror på honom.


Jag önskar uppriktigt att man i skolorna inte skulle vara så rädd för att ge barnen en kulturell fostran, det handlar ju inte om en personlig tro utan en kultur som förenar oss, som är kännetecknande just för oss, här vi bor. Och jag önskar också att föräldrarna till dessa barn skulle se värdet i att känna till och förstå det som ligger som grund i hela vårt samhälle. Om man sedan via psalmerna dessutom kan få en personlig relation till det psalmerna vill säga oss är det bara bonus.

Eva Henricson


Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

sommarläger. Det blir inget sommarläger i Pieksämäki i år. Det beslöt styrelsen för förbundet Kyrkans Ungdom, KU, i går. 16.4.2020 kl. 16:03

kyrkslätt. Peter Blumenthal, Karl af Hällström och Fred Wilén har sökt den lediga kaplanstjänsten i Kyrkslätts svenska församling. 14.4.2020 kl. 18:04

längtan. Therese Almén har alltid vetat att hon vill bli mamma. Det blev en sorgkantad vandring mot den drömmen. Hon förlorade två barn i fosterstadiet. Men sedan dök en liten pojke upp, som visade sig behöva henne, och hon honom. 8.4.2020 kl. 00:00

undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26