Ida-Maria Björkqvist älskade jobbet som Yle-journalist. Ändå valde hon att lämna det för att bli ”biträdande distriktsledare region norr” i Baptistsamfundet. Hennes uppdrag? Att försöka göra något åt att medlemssiffrorna sjunker år för år.
– Bakgrunden var en krismedvetenhet inom samfundet. De aktiva generationerna börjar vara 70–80 år. Vi insåg att om vi gör allt som vi gjort hittills så får vi samma resultat, alltså måste vi göra något annat.
Krismedvetenheten ledde till bön, nytt tänk och flera förändringsprocesser. En bit i pusslet är att Ida-Maria Björkqvist anställdes av sex baptistförsamlingar i Jakobstadsregionen för att verkligen ha tid att satsa på utmaningen.
Vad är lösningen?
– Ja, hade jag kommit på vad man ska göra tror jag inte att jag skulle jobba för Finlands svenska baptistsamfund, skrattar hon.
Hennes uppgift är att inspirera, utmana, uppmuntra och se allt med nya ögon.
– Jag har sagt rakt ut: sorry 70-plussarna, jag ser allt ni gjort men nu måste jag satsa på dem som är femtio eller yngre. Det är den gruppen som saknas på våra samlingar.
Hon har kontaktat en rad med 30–40-åringar som är där på papperet men ändå inte där. De har pratat om vad de längtar efter och vill med församlingen och livet.
– Det var en som sa: Den här är en inbjudan har jag väntat på i flera år. Många känner sig ensamma och undrar om de är de enda som är yngre än femtio och vill engagera sig.
Har ni kommit till vad ni vill göra?
– Åtminstone inte starta massa ny verksamhet. Min mentor brukar använda tre ord då han talar om kristen gemenskap: believe, belong och behave (ungefär: tro, känn samhörighet, handla). De som är yngre tänker ganska mycket belong. Om man inte har ett roligt gäng med sig är det inte kul. Gudstjänsten är anpassad för över 70-åringar, det är ett språk och en kultur yngre inte känner igen sig i. Om vi fortsätter så här, vad finns kvar om tio år?
Hur bygger man då gemenskap?
– Jag tror det måste vara enkelt och konkret, typ: Om du skulle ingå i en husgrupp? Det är ju att fika och läsa Bibeln. Eller: Om vi skulle renovera källaren så att du kunde ta med dina tonåringar? Det är vi själva som bygger verksamheten.
Hon tänker att kyrkan som helhet har ett stort problem: ett kommunikationsproblem.
– ”Jesus älskar dig.” Jaha. Så? Det är som att säga ”Annika Svensson älskar dig.” Vem bryr sig? Jag känner inte henne.
– Kan den vanliga kristna människan ens förklara vad hon tror på utan att använda konstiga ord som ”frälst” eller ”rättfärdighet”? Använd citat, använd bilder, luckra upp! Ingen orkar hänga med längre än tjugo minuter. Det är sorgligt om vi inte lyckas få ut världens bästa budskap.
Hon tänker på hur många som ändå tror och vill något med sin tro.
– Om vi tar bilden av en kropp: det finaste som finns är när handen igen är fast i kroppen. Jag tror att den där känslan av ”var är alla yngre?” beror på att kroppen inte mår bra om inte alla lemmar sitter fast – oavsett om de ligger en meter eller tre kilometer ifrån.
Hur skulle du själv förklara ”Jesus älskar dig”?
– Under de senaste åren har jag läst The Message-versionen av Bibeln för att komma ifrån att budskapet är så söndertjatat att jag inte riktigt hör det jag läser. Då har jag insett att Gud hela tiden jobbar i kulisserna, bakom scenen. Han är hela tiden på gång. Så håll fast vid Gud, för han håller fast vid dig.
– Jag tänker också på en rad ur en sångtext: From you are all things and to you are all things. Jag vill inte bara lita på mig och min egen förmåga. Jag orkar inte göra allt i egen kraft. Jag vill leva i gemenskap med honom allt kommer ifrån.
