Daniel Björk trivs i sin nya församling, men upplever också att jobbet kräver mer än tidigare.

Pedersöres nya herde gör motsatsen till att downshifta

PEDERSÖRE.

Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin.

13.9.2023 kl. 19:00

Den första september tillträdde Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling, men redan den 14 augusti smygstartade han som tf. kaplan. Vi hörs i slutet av augusti då Tomas Portin ännu leder församlingen, men Daniel Björk tror inte att steget kommer vara särskilt stort då det blir dags för honom att ta över.

– Folk betraktar mig nog redan lite som kyrkoherde, säger han.

Hittills har det nya jobbet inneburit många långa dagar och sena kvällar i arbetets tecken. Daniel Björk har hållit dop och haft sorgesamtal i olika församlingsdelar, han har läst protokoll och träffat församlingsrådet.

– I går sa min son Emanuel: ”Pappa, varför jobbar du så mycket? Vi ser ju dig aldrig.” Det väcker förstås tankar hos mig som far. Jag har definitivt tagit ett steg in i en mer krävande uppgift.


Du har själv varit aktiv i Pedersöre försam­ling som ung, hur är det att återvända?

– Församlingen är lite som en ungdomskärlek som var jätteviktig för mig. Nu, mer än 20 år senare, märker jag att det hänt mycket både i mig och i församlingen. Varje kväll är jag trött i huvudet för att jag ser så många möjligheter och saker som man kunde utveckla.

Men Daniel Björk kommer inte att omsätta sina insikter i handling i första taget. Han vill ge resten av arbetslaget det som länge efterlysts i Pedersöre, nämligen arbetsro.

– Jag har en lista med idéer i datorn. Där ska den få vila en lång tid. Jag vill inte glömma de saker jag ser nu då jag är ny, men det är inte heller rätt tid att göra några stora förändring- ar just nu.


Vilka visioner har du? Kan du berätta mer?

– Nej faktiskt inte. Fokus just nu är att hitta en bra rytm.


Du har varit öppen med att Pedersöre för­samling kanske inte är en permanent lösning för dig. Hur är det att som visionär tjä­na vid en tillfällig anhalt?

– Just nu är jag här, helt och fullt.

– Sen är det alltid en spänning att vara kyrkoherde. Det finns en stelhet i byråkratin. Det i kombination med min längtan efter att se liv och gemenskap växa fram gör att jag ibland ... inte direkt känner mig låst, men de kyrkliga strukturerna tar tid.


Kan du konkretisera?

– Ibland gör vi saker på ett onödigt krångligt sätt i kyrkan. Jag tror att vi måste bryta oss fria från vissa av de strukturer som suger energi.

Församlingarna behöver förhålla sig till kyrkolagen, Kyrkostyrelsen, domkapitlet och stiftet. De flesta församlingar ingår också i en kyrklig samfällighet och alla har ett församlingsråd. Församlingsrådet kan i sin tur inrätta lokalråd och styrgrupper.

Daniel Björks erfarenhet är att helheten blir övermäktig. Församlingarnas anställda har för mycket att förhålla sig till.

– Då Björn Vikström började som biskop sade han öppet att ett av hans mål var att minska den kyrkliga byråkratin. Då han slutade sade han att han hade misslyckats. Det är med an- dra ord inte så lätt. Man måste vara uthållig för att vada genom de här strukturerna, men det är viktigt och behöver göras.


Saknar du något från Petrus?

– Det var så många saker som funkade fint och vi hade ett bra gäng där. Det saknar jag. Då jag lämnade Petrus tog jag ett steg ur bekvämlighet. Det lätta valet hade varit att stanna kvar, men jag kände tydligt att Herren kallade mig.

Daniel Björk gör klart att han inte kommit till Pedersöre för att vila. Han gör motsatsen till att downshifta.

– Om Herren vill och jag får vara frisk kan jag tjäna församlingar i Österbotten med förnyelse och fokus. Det är ett långsiktigt arbete.


Församlingsrådet vill ha fest

Trots intensiva dagar och kyrkoherdens ständiga kamp mot byråkratin så är Daniel Björks intryck av den församling han nu ska leda övervägande positiva.

– Det känns som om jag passar in i gänget. Jag har kompetenta och passionerade medar- betare och känner att jag synkar jättebra med församlingen. Jag är lite förälskad. Jag känner mig hemma hos mina egna.

Den 15 oktober installeras Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling och då blir det fest. Det är något han ser fram emot.

– I går träffade jag församlingsrådet och de sa att nu ska vi ha en fest. Pedersöre församling har varit med om en sammanslagning, corona och många olika processer. Församlingen behöver en fest, och den handlar inte om mig utan om det här skedet i församlingen. Kom alla!



Daniel Björk

GÖR: Jobbar som kyrkoherde i Pedersöre församling. Har tidigare varit kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors.

FAMILJ: Frun Rebecka och sönerna Emanuel, Theodor och Wilhelm.

INTRESSEN: Att bygga saker, gå på gym, läsa krigshistoria, airsoft, konditionsboxning, lyssna på hårdrock, beställa konstiga saker från Kina och att köra för fort med sin elcykel ”The Black Beast”.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Nicklas Storbjörk


sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51

GÅ I KYRKAN. I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan. 7.12.2023 kl. 08:00

LIVSBERÄTTELSE. Majla Ståhls blir 90 år i januari. Hon minns när bomberna föll över Vasa, hon minns klasskamraterna som förlorade sina föräldrar och hon minns kärleken. Den stora och stillsamma. 7.12.2023 kl. 10:24

Personligt. Ester Rudnäs önskar att någon berättat för henne att det hör till att det kommer jobbiga perioder i ett äktenskap. Efter snart nio år som gift och sedan hon hittat rätt i yrkeslivet valde hon att berätta om utmaningarna för att hjälpa andra. 5.12.2023 kl. 18:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12