Man måste inte lägga ribban högt med en pilgrimsvandring, intygar de församlingsanställda som nu samarbetar kring flera vandringar.

Pilgrimsvandra i din närmiljö!

DOMPROSTERIET.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten, och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle, säger Minna Silfvergrén. Nu ordnar församlingarna i Östnyland flera vandringar i närmiljön.

3.5.2023 kl. 20:39

– Att pilgrimsvandra är en andningspaus, en rastplats i vardagen, en vila. Ofta springer vi en rutt med lurar på öronen. Ibland behöver vi hjälpmedel för att lämna bort telefonen och hörlurarna, säger församlingspastor Elefteria Apostolidou i domkyrkoförsamlingen i Borgå.

Domkyrkoförsamlingen, Sibbo svenska församling och Agricola svenska församling bestämde sig för ett samarbete kring pilgrimsvandrandet. Intresset finns sedan förut i alla tre församlingarna, och nu försöker man locka församlingsmedlemmar att delta i vandringar över församlingsgränserna.

– Skogen är min katedral. Jag känner mig alltid närmare Gud i skogen än i kyrkan, säger dia­kon Milja Westerlund i Sibbo.

Hon hoppas att deltagarna under de vandringar som erbjuds ska få känna samma ro.

– Det kräver inte att man har linjen öppen till Gud före en pilgrimsvandring. Men vandringen ger en möjlighet för sinnet att varva ner, och för en själv att komma ner till sina innersta känslor och funderingar, tillägger Westerlund.

Minna Silfvergrén, kaplan i Agricola svenska församling, hoppas att många olika slags människor ska lockas att delta.

– Ingen vandring är den andra lik. Rutten kan vara densamma, liksom människorna, men det är ändå alltid en unik sträcka man upplever tillsammans. Det är en fin sak tycker jag.

Under Kristi himmelsfärd ordnas en pilgrimsvandring från Lovisa kyrka till Korsviks stenkyrka. I Sibbo ordnas en vandrande kvällsmässa i juni och i höst blir det en pilgrimsvandring i stadsmiljö i Borgå när stiftet firar sitt 100-årsjubileum.

– Vardagen är så hektisk så man kan sänka tröskeln och vandra i sin närmiljö, säger Apostolidou.

Hon tror att mycket kan kännas främmande i kyrkorummet.

– Man vet kanske inte varför nattvardskärlen finns till, och känner sig som en liten värnlös människa inför sådant. Men när man är ute i naturen och ser hur självklart allt fungerar där kan man slås av vilket mästerverk Gud har gjort. Det kan få en att både vilja tacka och våga komma med sina vardagliga bekymmer. Tänk att jag är en del av den här skapelsen!

Pilgrimsvandring ger sinnet en möjlighet att varva ner. Foto: Elefteria Apostolidou

Att stötta varandra

I Agricola svenska församling har man haft en tradition av att pilgrimsvandra till Korsviks stenkyrka, som inte är en egentlig kyrkobyggnad utan stenblock från istiden som bildat en kyrkliknande skapelse. Minna Silfvergrén upplever att hon har en annan inställning när hon pilgrimsvandrar.

– Jag kopplar på en andlig växel. Det är på ett sätt tydligt, samtidigt svårt att förklara. Man tänker kanske från andra perspektiv och får nya infallsvinklar. Och så får man nya upptäckter när man vandrar med människor man annars inte vandrar med.

Hon har märkt att de vandringar som ordnats lockat till sig människor som annars inte sitter i kyrkbänken.

– Det är intressant hur snabbt vandringen blir en gemenskap där man pysslar om varandra om någon har ett skavsår eller något annat som känns dåligt, säger Silfvergrén.

Retreater som ordnas fylls snabbt av exempelvis lärare, konstaterar hon.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle.

KOM MED OCH VANDRA!

  • På Kristi himmelsfärdsdag 18.5 ordnas en vandring på sammanlagt 15 km till Korsviks stenkyrka. Vandringen inleds med högmässa i Lovisa kyrka. En enklare rutt utan ledare finns också från all­aktivitetshuset i Valkom till Korsviks stenkyrka. Ta matsäck med! Busstransport från Borgå och Sibbo ordnas också.
  • Söndag 11.6. och söndag 30.8 kl. 18 ordnas en vandrande kvällsmässa i närmiljön med Sibbo svenska församling.
  • Lördag 28.10 ordnas en pilgrimsvandring i stadsmiljö i samband med Borgå stifts 100-årsjubileumsfest i Borgå.
  • Håll utkik i annonseringen om pilgrimsvangringar, som är ett samarbete i Domprosteriet!


tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26