Nina Åström har uppträtt i ett trettiotal länder. Just nu är hon aktuell med boken "Måltider i öknen – Picnic in the Desert".

"Vi har samma kärna och samma behov"

musiker.

Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne.

2.5.2023 kl. 11:32

Musikern och artisten Nina Åström är en kosmopolit med stadiga rötter i Karleby. Hon har uppträtt i över 30 länder, med kristen musik hon bland annat själv skriver.

I din bok Måltider i öknen skriver du att när du ser tillbaka fanns det mycket du behövde lära dig. Vad behövde du lära dig?

– I ett nötskal behöver jag lära mig mer om Jesus och mer om mig själv, för att bli ännu mer det jag är. Det blir jag bara i Jesus sällskap. Han har min identitet hos sig. Ju äldre jag blir, desto mer Nina ska jag bli. När man blir sig själv blir man till glädje och välsignelse för andra.

Du har jobbat med fängelseevangelisation i både Ryssland och Ukraina, hur ser du på det som händer i de båda länderna nu?

– I början var jag mycket i Ryssland, men nu har det inte varit möjligt i snart tio år. I Ukraina finns det få provinser jag inte varit i, till och med i Butja har jag spelat. Jag har förstås många kära vänner där. Det är en självklarhet, men jag säger det ändå: Om du känner människor, de har namn och liv du känner, du vet hur gatorna ser ut och hurdan maten är, du vet hur det är att vakna och somna på en plats, då blir det på ett annat sätt att höra nyheter därifrån. Jag väntar på att få åka dit igen och håller kontakten dit.

Ditt starkaste intryck från fängelsevärlden?

– Jag var först motsträvig till att åka, sedan märkte jag att hej, det här funkar! Det var lite som att komma hem. Det är svårt att förstå förnuftsmässigt, men Gud gjorde säkert något med mina ögon.

– Vare sig det är mördare, prostituerade, drogberoende, eller någon fin och högt uppsatt människa i väst; jag har ingen skillnad längre vem jag uppträder för. Människor är människor, vi har samma kärna och samma behov.

Tron på Jesus är grunden för allt du gör, men har du också tvivlat?

– Jag tror att man inte kan undkomma tvivel om man är troende, och speciellt inte om man är ärlig och tänker på saker. Tvivel är något som kommer och man ska inte bli desperat om man tvivlar. Gud tål nog att vi har frågor. Att vilja gå till Herren med sina frågor och hållas nära Honom tror jag är en skillnad mellan tvivel och otro.

– Ofta kan det vara bara en kort stund som tankarna flyger: tänk om ... Då försöker jag tänka tanken till slut, och jag kommer till att jag har inget annat än Jesus. Jag vet hur svag jag är och hur mycket jag behöver honom, jag vet att jag inte kan vara utan honom.

Du deltog i Eurovisionsschlagerfestivalen år 2000, vad är den mest bestående insikten?

– Det är det största uppträdandet jag gjort, men i artisternas green room, där alla sitter och väntar och kamerorna går, där förstår man det verkligen: Vi är alla människor. Alla vill bli älskade och sedda.

Sann bekräftelse finns bara i Jesus skriver du, samtidigt måste man som artist få yttre bekräftelse, hur balanserar du i detta?

– Jag försöker tänka mer utifrån att jag har en uppgift. Om du är troende är du en tjänare. Det betyder inte att du måste vara en dörrmatta. Du tjänar med den ställning du har. Det gäller att veta vad som hör till jobbet och vad som kommer från dig själv: ”jag ska ha”, ”Vet du inte vem jag är?” och så vidare.

– Att vara modig eller säker på sin sak och ödmjuk utesluter inte varandra.

Känner du någonsin att det är slitsamt att vara människa, att räcka till för familj, vardag och ditt kall?

– Svaret är ja! Jag har rest i nästan 40 år, kroppen vet nog av det. Det kräver mycket av familjen också. Jag har en man som förstått vad jag gör.

NINA ÅSTRÖM

Gör:

Musiker, låtskrivare, evangelist. Har gett ut ett femtontal skivor och uppträtt i mer än 30 länder, bland annat inom fängelseevangelisation.

Familj:

Man och två vuxna döttrar med familjer.

Aktuell med:

Boken Måltider i öknen – Picnic in the Desert (Aikamedia).

Kommer från:

Karleby, bor också i södra Finland.



romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41