Milja Westerlund är diakon i Sibbo svenska församling.

Det knyter sig i bröstet

Kolumn.

"Vad är det som får våra barn att göra varandra illa?"

8.2.2023 kl. 10:51

Jag har just träffat kommunens specialungdomsarbetare och hört om de sista våldsdåden barn emellan. Om de bara vore de sista!

Förnedrande. Hot. Misshandel. Filmande av det hela. Tyvärr vet du vad jag talar om. Barnen söker sig till en grupp för att känna trygghet, det är så som gäng uppstår. Och gängen behöver ha trovärdighet, andra ska veta att det här gänget är starkt. De som inte känner för att söka sig till gänget gör sig alltmer osynliga, drar sig undan.

Vad är det som får våra barn att göra varandra illa? Avsaknad av respekt, för andra, för barnet själv! Det fula tilltalet till alla och överallt: till kompisar, till lärare, i hemmen? Kanske det är där det börjar, det konkreta. I okärlek.

En folkrörelse för kärlek till vår nästa, så beskrivs kampanjen Gemensamt Ansvar. I år är det våld bland barn och unga som lyfts fram. Ett kärleksfullt bemötande kan göra under för den trasiga. Men sällan räcker det med endast ett sådant bemötande. Nu krävs det att vi alla modigt och respektfullt möter barn och unga, alla av dem.

Senast jag, som privatperson, gick emellan då 13–15-åringar hade gått i väg med en nioårings sparkcykel blev det läskigt. För mig, som har tillit till de unga och visar det! Jag blev satt i försvarsposition, direkt. Dessa unga kunde inte använda sig av andra handlingsmodeller än att gå till attack mot den vuxna. Om jag bara hade haft min Saapas-väst på mig, skulle de ha sett på långt håll att jag kom för att möta dem med respekt! Det blev svårt, polisen blev inblandad, det löste sig.

Barnet fick tillbaka sin scoot, men rädslan för ungdomar blir kvar hos både honom och hans kompisar. Inom några år kommer de små väl antingen att röra sig i sin egen hänsynslösa hop för att ha gängstyrkan, eller så har de gjort sig själva osynliga för att hållas undan. Min son är en av dem och båda scenarierna får mig att må illa.

För att igen ställa mig på den svagas sida framför ungdomar kommer jag nästa gång att behöva ta till modet. Visst gör du det också? Visst ska vi, unga, vuxna och gamla, möta varje barn och ungdom med en bekräftande vänlig blick och säga: Hej!

Milja Westerlund


BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41