Edith Kortekangas och Elias Ahlskog stortrivs på jobbet.

"Kyrkan, det är vi och Jesus, det är de arbetsredskap vi har"

Helsingfors.

Under hösten har Petrus församling haft två ungdomsdiakoner på projektanställning. Här delar de sina tankar kring hur kyrkan möter ungdomar och vad den kunde göra annorlunda.

9.12.2022 kl. 10:18

Det är fredag eftemiddag i Petrus församling. Elias Ahlskog har just satt på kaffet och dukat fram bullar för Kyrkpressens utsända och kollegan Edith Kortekangas.

De är båda hemtama i huset sedan flera år tillbaka, men den här hösten har projektfinansiering gjort det möjligt för dem att jobba här som ungdomsdiakoner på deltid vid sidan om studierna. Kortekangas studerar till socialarbetare på Helsingfors Universitet, Ahlskog till socionom på Arcada.

– Arbetsgemenskapen här är liten och fin, man bryr sig verkligen om varandra, säger Kortekangas.

Ahlskog håller med.

– Tröskeln för att be om hjälp är väldigt låg. I och med att vi är så få jobbar vi alla ganska tätt ihop.


Med hjärtat som arbetsredskap

Kortekangas har mest jobbat med unga vuxna i Petrus församlings satsning på andlig tillväxt, Transform Equip, medan Ahlskog bland annat delvis ansvarat för ungdomssamlingarna och hjälpledarutbildningen i samarbete med ungdomsledaren.

Hans erfarenhet av att jobba med myndigheter syns rent praktiskt i ett av höstens projekt: att sammanställa en materialbank med information om vem man kan ta kontakt med i olika svårigheter.

– Diakonalt arbete är alltid långsiktigt och bygger mycket på relationsskapande, att verkligen finnas till för ungdomarna. Jag har fått komma igång med det samtidigt som jag haft nytta av mina studier i arbetet, och vice versa, konstaterar Ahlskog.

Kortekangas håller med.

– Ett stort hjärta för människor är det som driver mig. Hur kan vi stöda en människa i att gå från en punkt till en annan? Jag tycker om visionen med Transform Equip, att människor får komma hit och ge ett år till att fundera på hur man kan växa som människa, komma i kontakt med sig själv, sitt hjärta, sina känslor, fundera på vad vill Gud säga till en. Det känns jättefint att få jobba med att stöda unga vuxna i deras processer.

– För mig är det något som går utöver min roll som projektarbetare inom diakonin, att jag kan visa på att kyrkan kan ge konkret hjälp, säger Ahlskog.

– Kanske strular ekonomin, eller det är jobbigt hemma och du vill komma hit och göra läxorna. Kyrkan kan vara den trygga platsen. Kyrkans roll är så mycket större än ungdomsarbetet och hjälpledarutbildningen.

– Det tycker jag har varit så fint med vår anställning, att relationer får vara viktiga istället för en lista på hundra saker som ska bockas av. Det får ta tid att se människorna vi har runt omkring oss och samtala med dem. Jag skulle önska att församlingen fick vara mer som en famn än som den institution man ofta uppfattar att kyrkan är. Det behövs levande, riktiga människor som står till tjänst för andra i deras behov, säger Kortekangas.


Det talas ju mycket om ungdomars illamående nu. Vad ser ni och vad tänker ni om det?

– Det är många som bär på väldigt mycket och inte har möjlighet att sätta ner sina bördor nånstans. En undersökning nyligen visade att stigmat kring att prata om sitt illamående åtminstone delvis har försvunnit, och det är jättebra. Men i och med att samhället blivit så individualistiskt har det ändå visat sig vara svårt att vara öppen med kompisarna, för man upplever att alla har sina egna bekymmer. Det verkar vara ett jättevanligt tankesätt. Och till sist rinner bägaren över, konstaterar Ahlskog.

Kortekangas instämmer.

– Problemen har blivit mycket mer komplexa och svårlösta. Budskapet undomarna får är att de måste vara hemskt utmärkande, jättebra på mycket och jättesnygga. Kraven finns liksom med överallt eftersom de också kommer in i ditt liv via telefonen.

– En nyckel tycker jag är hur vi som kyrka kan mötas kring det som är riktigt svårt. Ibland sörjer jag att kyrkan för många varit en otrygg plats att komma till – att den kanske representeras av en byggnad och en person som sa något som stötte till en. Jag längtar efter att få förkroppsliga en ärlig gemenskap där vi får komma inför varandra och inför Gud med hur det faktiskt är att vara människa. Där har ju kyrkan en otrolig möjlighet att bjuda in till en meningsfull gemenskap.


I vilken riktning skulle ni helst se kyrkan gå?

– Kyrkan, det är vi och Jesus. Det är de arbetsredskap vi har. Det är så lätt för oss att falla in i att bjuda in människor till verksamhet. Den behövs såklart, men den får inte existera bara för sin egen skull – om människor reduceras till projekt som ska fås med i verksamheten känner de av det. Kyrkan kunde skapa mer utrymme för att alla att våga mötas, säger Kortekangas.

– Jag tror på relationer. Stora satsningar kan vara bra, men förändring sker i relationer. Det kan börja smått och ta länge men det är värt det, avslutar Ahlskog.

------–––––

Gemenskap i Petrus

– Transform Equip är en kurs i andlig fördjupning som går hela året. Den består av veckoträffar och månadssamlingar. Läs mer på transform.fi

– Petrus Youth är Petrus församlings ungdomsarbete. Förutom skriftskola ordnas bland annat ungdomssamlingar, utfärder, filmkvällar och hjälpledarutbildning för dem som vill bli hjälpledare på församlingens skriftskolläger.

Text och foto: Joanna Nylund


boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18

FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00

KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05

teater. Samtalet med David Sandqvist, som har regisserat Ronja Rövardotter på Svenska Teatern, glider in på döden gång på gång. – Jag har alltid varit rädd för döden. 28.9.2023 kl. 14:00

OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge. 27.9.2023 kl. 19:56