Sameprästen Mari Valjakka koordinerar kyrkans försoningsprocess i Sápmi.

Sameprästen Mari Valjakka: "Samtal med dem vars hus lades under vatten berör varje gång"

samer.

Kyrkan startar i snabb takt en försoningsprocess med samerna. Biskopsmötet startade projektet i dag. Sameprästen Mari Valjakka som själv är skoltsame ska koordinera arbetet.

7.12.2022 kl. 13:39

– Det berör mig varje gång när samer sitter och minns hur de konstgjorda sjöarna i Lokka och Porttipahta byggdes. Hur samerna fick flytta bort och hur det har känts när det inte har gått att komma hem igen, för att ens hus är under vatten, säger sameprästen Mari Valjakka, 33.

De två över 25 kilometer långa sjöarna skapades på 1960- och 1970-talet som vattenkraftreserver, för att ge oss övriga finländare elektricitet ur Kemi älv. Lokkasjön är EU-områdets största konstgjorda sjö.

– Då förstår man vad det betyder att som same bli förbigången när det fattas beslut och inte själv bli hörd i frågor alldeles nära en själv, säger Mari Valjakka.


Präst på tre samiska språk

Mari Valjakka är nu i två år projektkoordinator för projektet Samerna i kyrkan. Det är en sannings- och försoningsprocess, där den evangelisk-lutherska kyrkan ska reda ut sitt förflutna i förhållande till vårt lands ursprungsfolk samerna. Biskopsmötet tillsatte i dag den styrgrupp som ska leda projektet. Dess ordförande blir professorn i samisk kultur vid Uleåborgs universitet, Veli-Pekka Lehtola, som själv är same.

Mari Valjakka hördes av biskopsmötet från Ivalo via videolänk. Hon är själv skoltsame, den lilla språkgrupp som evakuerades från Petsamoområdet när det avträddes till Sovjetunionen. Efter teologistudier i Helsingfors är hon sedan 2015 präst i Enare församling och har kyrkligt arbete på samiska som sitt ansvarsområde.

– I Ivalotrakten talas tre samiska språk. Jag jobbar i huvudsak på nordsamiska, men klarar mig också till en viss gräns på enaresamiska och skoltsamiska.

Talade ni samiska i ditt hem?

– Nej, vi talade finska. Det måste man i min generation för att klara livet och vardagen. Jag hör till den generation som inte kunde ta över skoltsamiska. Läget var så svagt och dåligt då för vår språkgrupp att vi var tvungna att tala majoritetsspråket.

Skoltsamiskan och enaresamiskan är små språkgrupper som i huvudsak talas enbart i Finland. Det stora samiska språket är nordsamiskan som talas på både Finlands, Sveriges och Norges områden i Nordkalotten.

– Kyrkan är viktig för samerna. Och många lekmän är väldigt skickliga teologer och har läst Bibeln och postillor mycket. En del har till och med deltagit i att översätta Bibeln. Så man får ibland vara skärpt vid kyrkkaffet, säger Mari Valjakka.



För samer som har en djup egen ekoteologi kring jord och vatten var det en stor sorg att de konstgjorda sjöarna i norr byggdes, säger Mari Valjakka. Bilden från Porttipahtabassängen nära Sodankylä.

"Här tycker jag att jag är omgiven av ekoteologer hela tiden! Samerna har en så speciell relation till jord och vatten och till allt vad därtill hör."

Det samiska området har en stark tradition av lekmannamöten, seurat , och av väckelserörelser som bland annat den laestadianska. Men Mari Valjakka bli full i skratt åt hur ekoteologi plötsligt har blivit på modet i "stora världen".

– Här tycker jag att jag är omgiven av ekoteologer hela tiden! Samerna har en så speciell relation till jord och vatten och till allt vad därtill hör.

Har samernas historia gjort dem avoga till kyrkan?

– Det finns kyrkokritiska bland dem som i alla befolkningsgrupper. Men varje gång jag döper ett barn så är det fortfarande så underbart att det inte bara finns två faddrar, utan ofta tio eller tolv. Det tycks vara viktigt. Där är det skillnad jämfört med när jag döper ett finskt barn.

Kyrkpressen frågar Mari Valjakka om biskopsmötet behöver komma med några linjedragningar för hur försoningsprocessen ska se ut.

– Om det finns öppna frågor så tänker jag att samerna själva ska ge riktlinjerna, snärtar Mari Valjakka.

Informella samtal om hur en försoningsprocess ska se ut har redan förts med samer på den gräsrotsnivå som i sameområdet kallas jäkälätaso, "på lavhöjd".

– De flesta säger att de inte vill betraktas som offer. Utan de önskar att processen ska ta fram positiva saker som samerna själva gläder sig åt och som ger dem styrka, säger Mari Valjakka.

Bland kyrkliga traditioner tänker hon själv till exempel på det sätt att sjunga psalmer som samerna i Tana älvdal eller i Finlands nordvästra arm har. Där har psalmsången inslag av traditionell samisk sång, samtidigt som jojken fortfarande är kontroversiell i kyrkan, också för många samer.

"Ben och skallar har tagits ur samiska gravar för rasbiologisk forskning så sent som på 1930-talet."

Kyrkans process med en sannings- och försoningsprocess har startat efter att statsmakten också 2021 har tillsatt en liknande kommission. I snabb takt beviljade kyrkomötet i en extra budget i höstas medel, 180 000 euro för projektet.

Kyrkan har sökt försoning längre

Kyrka och stat har i historien har gått hand i hand i sameområdet för att kristna och förfinska samerna. Flera som Kyrkpressen har talat med har ändå ansett att kyrkan nu har ett försprång i ett tyst försoningsarbete som inleddes redan på 1990-talet.

Senare har bland annat den dåvarande Uleåborgsbiskopen Samuel Salmi 2012 sagt att han "i sitt ämbete skämdes" och bett samerna om förlåtelse för kyrkans många missgrepp i norr.

Kyrka och biskopar har också på senare tid haft en central roll när kvarlevor av samer har återförts till sameområdet Sápmi för att till slut begravas i sin hemjord. Det är fråga om ben och skallar som har tagits ur samiska gravar för rasbiologisk forskning så sent som på 1930-talet.

I augusti i år begravdes sammanlagt 140 samers kvarlevor i sin hemjord på tre olika orter på sameområdet, Enare, Utsjoki och Nellim.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54