Helena Hollmérus jobbar som ledare för småbarnspedagogiken i Johannes församling.

Hösttankar

Helsingfors.

I skrivande stund kan jag inte se mig mätt på höstens vackra färger omkring mig: Träden, solen, den blå himlen och havet. Lingonen, de halvtorra blåbären med brinnande röda blad och svamparna jag sällan hittar, allting är som en vacker tavla. Ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att stanna upp och njuta av det som finns runtomkring mig i stunden.

13.10.2022 kl. 12:00
Eller, för att hålla mig till sanningen, är det så jag önskar att jag skulle göra. Verkligheten är ju ändå ofta den att då det är bråttom på arbetet eller på fritiden så rusar jag fram och försöker prestera maximalt. Jag får en lite osund kick av att prestera väl, och då glömmer jag allt njutbart som finns runtomkring. ”Förgänglighet och åter förgänglighet!” säger Predikaren. ”Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen? Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar.”
Hösten vackra färger ger mig också en känsla av vemod. Sommaren drog förbi, hösten kom och småningom blir det igen dags att stänga sommarstugan och avsluta arbetet där inför vintern. Hur många somrar kommer jag att få vara frisk? Hur många somrar kommer jag att orka arbeta med att förbättra det vi drömmer om? Arbete är Guds välsignelse sade någon, men hur blir det sedan om kroppen inte orkar arbeta längre? Var söker jag då mina kickar?
När naturen drar sig tillbaka, och alla helgons dag sakta närmar sig, funderar jag också på hur min egen inställning till sorgen, saknaden och döden har förändrats under åren. När jag var liten var jag ångestfylld inför tanken på att någon jag älskade skulle dö. Jag hann ändå bli väldigt vuxen innan någon i min närmaste krets gick bort. Nu reflekterar jag över att jag börjat acceptera att det är livets gång. Det är sorgligt och ledsamt, men inte längre ångestfyllt.
Jag tänker också på saknaden efter personer jag fått lära känna tidigare, men inte längre kan träffa så ofta, om alls. Jag tänker på alla i min hemby, där jag bodde i drygt 40 års tid, och jag tänker på alla de familjer jag lärde känna via arbetet i församlingarna i Pojo och i Ekenäsnejden.
Många av dem är vänner på sociala medier, och det ger mig glädje att följa dem trots att jag själv inte är aktiv. En flytt i vuxen ålder betyder att många av dem som verkligen känner mig inte längre finns nära. Jag vill säga till alla jag saknar att jag bär dem i mitt hjärta, och att de egentligen finns väldigt nära mig.
Helena Hollmérus
Foto: privat


gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12

UTANFÖRSKAP. Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn. 23.3.2023 kl. 12:00

profilen. Axel Vikström är forskare vid Örebro universitet. Vårt sätt att skildra de superrika bidrar till att normalisera ekonomisk ojämlikhet, säger han. 21.3.2023 kl. 18:50

riksdagsvalet. Kyrkpressen träffade SFP:s Anna-Maja Henriksson och KD:s Peter Östman, vars partier är de populäraste inom kyrkan på svenska. Dubbelintervjun slutade i att regeringens företrädare gav oppositions­ledamoten en kram. 20.3.2023 kl. 19:00

FINANSFÖRVALTNING. Förvaltningsdirektören kan inte svara på varför Helsingfors kyrkliga samfällighet förvaltar medel genom finansvärdepapper i Schweiz. 16.3.2023 kl. 16:10

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36