Svitlana Kudryakova med barnen Mohammed Ali och Nour trivs bra i Lappfjärd. FOTO: PRIVAT

Församlingen har varit ett stort stöd för Svitlana Kudryakova

Kristinestad.

Våren med flyktingarna från Ukraina engagerade många i Kristinestadstrakten. Också i församlingen ledde Ukrainaläget till en febril verksamhet.

18.8.2022 kl. 11:11

Hur skulle man bäst välkomna ukrainarna som anlände under våren? Utöver den akuta hjälpverksamheten med matutdelning och insamlingspunkter för olika saker kom samlingar igång. Från och med slutet av februari ordnades ”Bön för fred” varje onsdag kväll i Kristinestads kyrka och i Lappfjärds församlingshem fredag kvällar. Under de här kvällarna kunde ortsborna och ukrainarna knyta kontakt och lära känna varandra. Tolkning till ukrainska erbjöds.

– På kvällarna har vi bett för fred i världen, berättar kyrkoherde Daniel Norrback. När vi startade fredsbönerna tänkte vi förstås specifikt på Ukrainaläget. Vi har ändå inte velat begränsa det enbart till Ukraina, så att man ska få känna sig inkluderad varifrån man än kommer i världen.

Programmet på fredsbönerna har bestått av bibelläsningar på svenska, engelska och ukrainska, en kort andakt över någon av texterna, Taizésånger på olika språk och bön.

Till sist har vi erbjudit personlig förbön med handpåläggning för den som önskat. Det har varit populärt bland ukrainarna.

En stund med kaffe, te och gemenskap har avrundat kvällen.

– De flesta ukrainare som kommit till Kristinestad hör till ortodoxa kyrkan, säger Daniel Norrback. Det finns ju ingen ortodox kyrka på orten, men det finns en ortodox präst som brukar komma hit och hålla mässor. Vissa flyktingar har sökt sig till dem. Andra igen har fått upp ögonen för luthersk andlighet med det mer lågkyrkliga och personliga tilltalet. Olika människor tilltalas ju av olika stilar.

Kommer Bön för fred att fortsätta i höst?

– Formen kommer att ändra. Till hösten kanske vi startar en mindre bibel- och bönegrupp för ukrainarna.

Ett stöd som behövs

En av dem som ofta tolkat från engelska till ukrainska i fredsbönerna i Lappfjärd är Svitlana Kudryakova.

– Jag är inte en professionell tolk, säger hon, men jag kan uttrycka mig själv lite, och försöker därför hjälpa andra så gott jag kan.

Hon kom till Finland från Ukraina sista mars tillsammans med sina två barn, en tolvårig dotter och en fyraårig son. I Ukraina arbetade hon som lärare i tyska. När jag ringer upp har hon varit första dagen på sitt nya jobb på skolan, där hon kommer att jobba som assistent.

– Vi trivs mycket bra i Lappfjärd. Det enda problemet är att det ibland är svårt att hitta transport under veckosluten.

Hon är särskilt glad över att det finns så många hjälpsamma människor. Bön för fred-träffarna har varit viktiga för att de hjälpt ukrainarna att integreras i landet, tycker hon.

– Det ger ett psykologiskt och emotionellt stöd för oss: Jag är inte ensam. Vi har bett för Ukraina och fått tid att umgås. Vi har fått lära oss om landet och kulturen, och vi får i vår tur berätta om vår kultur.

Via fredsbönen har ukrainarna fått nya vänner. Svitlana Kudryakova känner redan många från Lappfjärd och också från Kristinestad och olika byar som Dagsmark och Tjöck, berättar hon.

– Om jag behöver råd om något har jag alltid någon som jag kan ringa och fråga. Det är så fint att kunna ha den känslan. Alla är villiga att hjälpa, ge råd och stöda.

Vad hoppas du på för framtiden?

– Först och främst naturligtvis att kriget ska ta slut. Situationen ser olika ut för oss som kommit till Finland. Vissa vill stanna, vissa vill åka tillbaka till Ukraina när kriget är över, men alla har vi släktingar där, säger Svitlana Kudryakova.

Själv har hon en 80-årig pappa som är kvar i Ukraina, liksom två bröder och deras familjer.

– Och nu när skolorna snart börjar hoppas vi att våra barn kan känna sig integrerade här. Att de kan få nya vänner och aktiviteter och inte behöver känna sig ensamma. Att de kan känna att de hör lite till det här landet, de också.

PIAN WISTBACKA


KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38