Sjukdomen lärde Sabine Forsblom att man måste vara varsam med sig själv och andra.

Trollet i bröstet gjorde henne darrig, sårig och rädd

BRÖSTCANCER.

Efter en sommar då Sabine Forsblom känt sig stark och glad insjuknade hon i aggressiv bröstcancer. Ett år senare var hon svullen och blek, utan hår, utan ett bröst, med uppsvälld arm. Hennes cancerdagbok innehåller de svartaste tankarna. – Jag är inte densamma som jag var. Jag har insett att livet är en fantastisk gåva.

29.4.2022 kl. 16:20

Sommaren 2018 var en underbar sommar.” Den meningen inleder Sabine Forsbloms cancerdagbok Trollet i mitt bröst.

Den sommaren byggde hon en sommarbastu på torpet. Hon var stark som en oxe, hon var brunbränd. Men i augusti började hon känna smärta under armen, på vänster sida. Det var som om hon haft en säkerhetsnål där som stramade och drog.

I oktober upptäckte hon en grop i bröstet, och två knölar. Den första november kom beskedet: det är cancer. Den är aggressiv.

– Jag började skriva dagbok utan en tanke på att publicera den. Jag skrev för att få avstånd till det hemska.

En av hennes bekanta berättade att en vän sagt: ”Bröstcancer, det är väl som att ha snuva nuförtiden.”

– Nu tänker jag att kanske det är bra att någon skriver att det inte är riktigt bara en snuva. Kanske min bok kan hjälpa någon som är i samma situation att följa med processen, från början.

Boken är en dagbok förd under ett drygt halvår, från de första symtomen till avslutade behandlingar. Hon skriver mycket om ångest och rädsla – så mycket att hon började oroa sig över att människor skulle tro att hon alltid är sådan: bär på en sådan dysterhet och rädsla och ett sådant självförakt som i dagboken.

– När man blir så sjuk som jag triggar det igång saker som kanske legat i träda länge. Man bearbetar hela sitt liv. Medan behandlingarna pågick benade och petade jag i precis allt – kanske för att jag hade den här tanken i bakhuvudet: tänk om jag dör?

– Boken innehåller mina svartaste och mörkaste tankar.

Som ett svärd genom kroppen

Den tunga fysiska behandlingen, med operationer, cellgifter och strålbehandling, var svåra för att de också påverkade psyket.

– Men det värsta var det som hände i början: att få beskedet och vänta på att få träffa en läkare på det sjukhus där jag skulle behandlas. När behandlingarna väl börjar finns det en massa funktioner runt dig.

Det fysiskt tyngsta var cellgiftsbehandlingarna. Kroppen slogs ut varje gång.

– Jag var darrig, sårig i munnen och halsen, jag mådde illa och hade diarré och förstoppning om vartannat.

Och sedan rädslan för vad cellgiftsbehandlingen skulle göra med hjärnan.

– Jag funderade mycket på det, för som författare är ju hjärnan mitt arbetsredskap. Vad skulle hända med mitt språk? Cellgifter och hjärnan borde jag aldrig ha googlat.

Vad hände när du först tänkte: tänk om jag dör?

– Det var ordet ”aggressiv” som gjorde det, jag tänkte att jag är ett specialfall. Världen stannade upp, marken försvann under mina fötter, någon körde ett brännande svärd genom min kropp. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Samtidigt tänkte hon: varför skulle just hon ha rätt att leva ett långt liv?

– Det var den första tanken jag hade när jag vaknade och den sista när jag lade mig. Det räckte ganska länge innan en läkare sa till mig att min prognos är god.

Lite grann började hon döstäda, ordna upp papper och anteckningar. Men hon orkade inte vara så effektiv.

– Nu efteråt har jag tänkt att jag ska ta itu med det. Och jag ska skriva ett testamente.

Livet är en fantastisk gåva

Normalt är hon inte skrockfull, men under sjukdomen tog hon till sig vissa ritualer. Hon hade en liten madonnabild, och vaxljus från Valamo kloster som brann vid madonnan. Hon hade en böna hon köpt i New York en gång, med texten ”I am”, jag är.

– Det blev viktigt för mig med de här talismanerna. De har ju ingen kraft i sig, men jag tror de symboliserar vårt hopp och den starka delen av oss själva.

Tror du på Gud?

– Det är en bra fråga.

Hon har varit med och ställt igång påskspelet Via Crucis i Borgå, på långfredagen i påsk läste hon en text i kyrkan.

– Jag svarar ja på den frågan, även om jag tvivlar mycket. Jag bad mycket till Gud när jag var sjuk, och jag bad om förbön i kyrkan. Hela mitt liv har jag kämpat med min Gudstro. Jag tror att jag inte hade fört en så lång kamp om det inte varit så viktigt för mig.

Något hon insett redan före sin sjukdom är att vi sist och slutligen är ensamma med våra liv.

– Ingen annan kan till fullo dela min lycka, min glädje, mina sorger och min förtvivlan. Nångång för länge sedan, då jag varit deprimerad och började repa mig, började jag tänka: ”Sabine, nu behöver du inte oroa dig, för du har dig själv, och du har alltid fixat saker.” Den tanken förstärktes nu.

Har sjukdomen förvandlat dig?

– Jag är inte densamma som jag var innan. Jag förstår att livet är en fantastisk gåva som man måste ta vara på, liksom jag förstått samma sak om alla människor runt mig, hur sköra de är. Det är förändrat för alltid. Jag är också medveten om att vad som helst kan hända när som helst. Tacksamheten, ett nytt sätt att se på livet, är nästan dagligen närvarande i mitt liv. Bara sådant som: idag såg jag en fågel.

Hon försöker stå emot lusten att skanna sin kropp och lockelsen att hela tiden söka sig till en läkare för att kolla upp något som känns misstänkt.

– Klart jag skulle vilja magnetröntga hela kroppen med jämna mellanrum! Men det hemska är ju: hur länge skulle lugnet hålla i sig efter en sådan röntgen? Små förändringar kan ju ske när som helst.

En sak som sjukdomen lärt henne är att man måste vara varsam med sig själv och med andra.

– Jag försöker leva mitt liv så att jag inte förminskar mig själv, men inte heller förstorar mig själv. Jag försöker leva ett så fullt liv som möjligt. Jag försöker träffa enbart människor som jag gillar. Jag vill vara varsam med mitt unika, enda liv.

Hon vill också påminna andra kvinnor om något hon själv försummade.

– Lär er nu, alla kvinnor, att undersöka era bröst regelbundet. Det tipset vill jag verkligen ge. Det är lätt att göra i duschen.

Sofia Torvalds


GUDSBILD. Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud. 16.8.2022 kl. 19:00

FÖRTROENDEVALD. Det fanns många delade meningar och blandade känslor i KP:s enkät bland församlings- och kyrkoråden i Borgå stift. Men på ett område är siffrorna tydligt positiva. 58 procent tycker att dialogen mellan de förtroendevalda och de anställda är god. 16.8.2022 kl. 13:35

TJÄNSTER. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har inte inom utsatt tid fått någon sökande. Kaplanstjänsten i Karleby fick en sökande från Kemi. 15.8.2022 kl. 15:24

SYNODALMÖTE. Vad betyder frälsning? Är det någonting som sker efteråt, bortom döden? Eller här och nu? Det ska alla omkring 2 000 präster i den evangelisk-lutherska kyrkan å tjänstens vägnar fundera över inför höstens synodalmöten. 12.8.2022 kl. 09:04

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00