– Jag är mycket glad över att församlingarna så snabbt hörsammade uppmaningen att ordna andakt med ljuständning och klockringning för freden, Ukraina och dess folk. I en tid som denna är det viktigt att vi tänker på och i bön bär fram alla dem som far illa och vars trygghet är hotad. Vår uppgift som kristna och kyrka är att be för fred och försoning, säger biskop Bo-Göran Åstrand.
– Det som nu händer har rört upp känslorna för många. De äldre minns tidigare krig och allt det som det fört med sig. Yngre undrar vad det här betyder för dem och deras liv.
Biskopen tycker det är viktigt att vi delar vår oro, våra känslor och tankar med varandra.
– Om du vet någon som behöver få höra din röst – ring det samtalet eller gå på besök. Och känner du själv oro eller ångest – tveka då inte att ta kontakt med någon som lyssnar. När vi gör det kan vi uppleva hur mycket det betyder att vi har varandra.
Han påpekar att en av världens mest kända böner, Fransciskusbönen, inleds med orden: "Herre, gör mig till ett redskap för din fred."
– Också vi kan vara ett redskap för fred genom att visa omsorg och omtanke om varandra. Genom att dela vår oro, våra tankar och genom att lyssna, säger biskopen.
Åsa Turpeinen vid altaret och kyrkvaktmästare Anders Granvik tänder ljusen i Jakobstad. Foto: Johan Sandberg
36 personer från både språkgrupperna hade mött upp i Jakobstads kyrka där det hölls en tvåspråkig bönestund med musik och ljuständning för Ukraina. Bönestunden leddes av kaplan Åsa Turpeinen från den svenska och kantor Mirkkalea Konttila från den finska församlingen.
Ylva Ahonen var en av dem som tände ljus för freden.
– Jag är här för att söka frid. Både för Ukraina och mig själv, säger hon.
I Olars, Esbo samlades bland annat kören Novena för bön för Ukraina. Foto: Christa Mickelsson
– Vi ber för alla människor som finns i Ukraina nu. Den här stunden, tillsammans med andra kristna, öppnade mina ögon på ett nytt sätt för allvaret i det hela, säger kaplan Heidi Jäntti i Esbo svenska församling.
– Jag tycker att det är viktigt att kyrkan signalerar någonting. Vi kan tända ljus och ringa i kyrkklockorna. Hur mörkt det än ser ut får vi tro på Gud. När vi inte har någonting annat, är han en klippa och en borg.
I Johanneskyrkan i Helsingfors samlades ett tjugotal personer för att be för fred i Ukraina.
Kyrkoherde Johan Westerlund tyckte det var fint att kyrkans stora maskineri på en dag kunde arrangera gemensam bön i kyrkor i hela landet. Den yngsta deltagaren vid bönestunden var Sandi Bengts, som är med i församlingens ungdomsarbete.
– Jag tyckte det var jättefint! sa hon om andakten, bönen och sången i Johanneskyrkan.
