– Jag brukar tänka att ju längre man lever, desto kortare tid har man kvar. Passa på att göra det du helst vill göra, just nu!
Det säger Solveig Halonen. Hon jobbade som förvaltningssekreterare i Vanda svenska församling och gick i pension i höstas.
Hon är nyligen hemkommen från Folktingets strategimöte i Åbo när hon blir uppringd.
– Det ger så mycket energi att vara någon annanstans en helg, säger hon entusiastiskt.
Orden energisk och extrovert beskriver henne bra. Hon är aktiv i ett tiotal föreningar såsom ungdomsföreningar, marthorna, Kvinnoförbundet, Pohjola Norden i Vanda, och så är hon ordförande för SFP i Vanda. Hon sitter gärna med i styrelser, samarbetar och påverkar.
– Jag är med för att jag tycker om människor! Och så har jag lärt mig att föra ut det jag tror på. Dessutom är jag en förvaltningsmänniska. Jag hör till de knasiga typerna som tycker om protokoll. Då vet man vad som beslutits och får en riktlinje om hur man ska gå vidare.
Vad gjorde du din allra första lediga dag när du gått i pension?
– Jag försökte intala mig att jag inte måste stiga upp och knäppa på datorn. Jag är så van att hålla klocktider, så det kändes lite konstigt. Nu är det inte längre klockan som bestämmer vad jag gör utan jag själv.
– Andra dagen jag var ledig skrev jag in mig och min man i Vanda svenska pensionärer. Jag hade träffat ordföranden lite tidigare och han sa: ”Vi vill ha dig med! Vi gör utfärder och annat trevligt.” Det var jättebra sagt av honom!
Hon säger att hon gärna hade insett lite tidigare att det finns marginaler.
– Jag har alltid varit typen som snällt gjort vad som förväntas. Ibland kunde jag ha sagt: Nå, vi ska se om jag hinner.
– Jag har blivit bättre på att tänka hur jag själv vill ha det, inte bara hur andra vill ha det.
Du verkar så aktiv och energisk, vad gör du när du blir modfälld?
– Om jag kan går jag ut och promenerar eller pysslar i trädgården. Andra krattar löv, men jag krattar barr och kottar; vi har stora barrträd på gården. Och så lyssnar jag på musik och försöker glömma mina bekymmer.
Som pensionär hade hon tänkt städa lite ”i knutarna”, som hon uttrycker det.
– Jag har högar med papper som jag borde rensa i. Mitt barnbarn leker dessutom i samma rum där jag har alla papper. Det är inte alls någon militärisk ordning i mina skåp, men jag är hellre föreningsaktiv.
Hon önskar att hon fick ge alla en god hälsa.
– Man måste hålla kroppen i rörelse så länge man kan, det är att satsa på framtiden.
Vissa 0rd är för intetsägande.
– Ordet pensionär säger ingenting, har du tänkt på det? Det säger inget om människan, vad du kan, vad du har gjort. Bakom ordet finns så mycket kunskap och erfarenhet.
