Heikki Nenonen är kyrkoherde i Haagan seurakunta. Han har tidigare arbetat med medelanskaffning på Kyrkans utlandshjälp och via församlingsarbetet är han nu i andra ändan av tråden, det vill säga att samla in pengar genom kollekt – som ofta går till organisationer som just Kyrkans utlandshjälp.
– Kollektändamålen bestäms till stor del av Kyrkostyrelsen, men församlingarna själva får också välja vilka organisationer de vill understöda. Det betyder att varje församling också stöder ganska olika projekt.
Kollektens symbolvärde viktigt
– Kollekt är en 2000-årig tradition som sträcker sig ända till urkyrkan där församlingen tog hand om de svaga och nödställda i samhället genom att dela ut pengar och mat.
I dagens värld har kollekten närmast ett symbolvärde eftersom den faktiska mängden pengar som samlas in i förhållande till hur mycket pengar människor faktiskt har är liten.
– Men också som symbolvärde är kollekten viktig eftersom den påminner oss om att vi behöver ta hand om de svaga och utsatta och att alla inte har det lika bra som vi. Det är en viktig del av vad kyrkan är.
Nenonen beklagar sig över att kollektsystemet är så omodernt och bara utgör en bråkdel av vad det kunde vara.
– Det är numera ett väldigt ineffektivt system. Det går ut på att man ger de slantar man har i fickan. Men då kontanter sakta men säkert försvinner från samhället, samtidigt som det oftast inte går att betala med kort eller Mobilepay i kyrkorna, finns det inte så mycket man kan göra. Jag hoppas det snabbt moderniseras.
Borde bli bättre på att be om pengar
För församlingarnas del spelar det inte någon roll hur mycket pengar som kommer in men för organisationerna som faktiskt får pengarna spelar det en stor roll.
– För de stora organisationerna är själva kollektens andel en liten men betydande del även om den endast utgör några procent av allt som kommer in. Organisationer som Kyrkans utlandshjälp och Finska Missionssällskapet får också understöd av till exempel Utrikesministeriet och genom testamenten och andra privata donationer. För de små organisationerna kan den utgöra skillnaden på att till exempel kunna ha en anställd eller inte.
Heikki Nenonen tycker att församlingar kunde bli bättre på att faktiskt uppmana folk att ge pengar.
– Att som kyrka i luthersk kontext i Finland be om pengar upplevs som pinsamt och besvärligt. Vi är så vana vid kyrkoskatt. Det kan leda till att församlingar vid stora evenemang som De vackraste julsångerna inte betonar tillräckligt att det faktiskt är fråga om en insamlingskampanj. För dem handlar det ju om att sjunga.
Men Nenonen misstänker att det inom en inte alltför avlägsen framtid också blir nödvändigt för församlingar att bli bekväma med medelanskaffning.
– Man behöver inte skämmas för att be om pengar. I framtiden kan vi vara i en situation där församlingar är helt utan pengar. Därför tror jag det är viktigt att redan nu lära sig av organisationer som är bra på medelanskaffning.
Ska kyrkan ha mycket eller lite?
Hur borde då kyrkan förhålla sig till pengar? Är det bättre att ha mycket eller lite? Heikki Nenonen ser fördelar och nackdelar med båda aspekterna.
– I Finland har vi länge varit i en situation där vi inte behövt tänka på pengar. Det har möjliggjort till exempel anställningar och olika projekt. Samtidigt tror jag pengar lätt skapar en viss lathet och på många håll leder det till en ganska borgerlig kyrka för medelklassen.
Han jämför med en församling han besökt i Uganda där utgångsläget är ett helt annat.
– Inte lobbar jag för att våra församlingar här i Finland ska bli fattiga men ibland undrar jag om inte fattigare församlingar till sitt väsen är närmare urkyrkan och tenderar att fokusera mer på kärnfrågorna än vad vi i vår kyrka gör. Här hos oss blir till exempel gudstjänsten lätt endast en verksamhetsform bland många andra. Samtidigt tar det ganska mycket tid och energi att ständigt behöva samla in pengar.
