I diskussionen som förts om kyrkoherdevalet i Pedersöre framförde Sixten Ekstrand, direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet, åsikten att direkta val av kyrkoherde är en relikt från gångna tider. Han kritiserade domkapitlet för att ha gått inför direkt val i kyrkoherdevalet i Pedersöre. Biskop Bo-Göran Åstrand och lagfarne assessor Lars Henricson vid domkapitlet framhöll å sin sida i en insändare i ÖT vikten av att församlingsborna i detta specifika fall själva får välja kyrkoherde, inte minst för att församlingsrådet i Pedersöre inte är folkvalt utan tillsatt efter sämjoval och för att röstningsaktiviteten av tradition brukar vara livlig i Pedersöre.
Varför anser du att direkta val är föråldrade?
– Historiskt sett har kyrkan steg för steg frångått de direkta valen. Tidigare valdes kantorer och också kaplaner med direkta val. Det enda som finns kvar är att kyrkoherden kan väljas med direkta val.
– De krav som ställs på en kyrkoherde är att man ska vara en god teolog, ha administrativ förmåga, personalledningsförmåga och förstå sig på ekonomi. Alla de egenskaperna är väldigt svåra att väga i ett direkt val. Då behöver man gå till väga på annat sätt, med anställningsintervjuer, lämplighetstest och bedömningar av de sökandes arbetserfarenhet och förmåga att sköta tjänsten. I ett direkt val är det helt andra frågor som stiger upp såsom social kompetens, vilka värderingar en kyrkoherdekandidat har och om han eller hon är bra på att predika. Det här är en så pass smal del av en kyrkoherdes jobb att jag anser att ett indirekt val där man bättre kan bedöma helheten är mycket mer tidsenligt.
Finns det inte risk för att man också i ett kyrkoråd ser mer till personliga aspekter, till exempel stöder en liberal eller konservativ kandidat, i stället för att se till helheten?
– Den risken finns alltid, men jag menar ändå att det finns större möjligheter i ett kyrkoråd eller kyrkofullmäktige att se till helheten. Om vi ser på samhället i övrigt så väljs inte heller stads- och kommundirektörer med allmänna val. Det finns demokrati av flera slag, representativ demokrati med indirekta val tillämpas i hög grad i kommunal förvaltning och statsförvaltning, och också inom kyrkan.
Samtidigt har vi frångått elektorer, och presidenten väljs också direkt?
– Man kan argumentera för båda modellerna. Båda sätten att välja har sina starka och svaga sidor, men om man gör en sammanvägning talar det för att man skulle avstå från de direkta valen. Och jag tror att utvecklingen kommer att gå dit, det är bara en tidsfråga innan vi är där.
Kommer det att bli ett officiellt beslut om den saken?
– I något skede, men jag vill inte spekulera i hur snabbt det sker. Den gradvisa förändringen har redan skett. Ska man helt avstå från möjligheten till direkta val är det fråga om en kyrkolagsförändring som måste via kyrkomötet.
Kyrkan vill engagera medlemmarna, och ett direkt val brukar engagera i ganska hög grad, är det inte paradoxalt att frångå det då?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag tycker det är synd om församlingsmedlemmarnas engagemang bara syns när en kyrkoherde väljs vart tionde eller femtonde år. Som jag ser det borde engagemanget ta sig uttryck i att man aktivt är med och deltar i det gemensamma församlingslivet, i olika grupper, i körer, på talko, som förtroendevald, och på det viset drar sitt strå till stacken.
Men om man inte är talkotypen utan känner sig bekräftad och delaktig genom att få lägga sin röst på en kyrkoherdekandidat?
– Det har jag full förståelse för, och på den här punkten får alla resonera utgående från sin egen situation.
En risk vid indirekta val är att det kan leda till en utdragen besvärsprocess ifall någon av kandidaterna anser sig mer meriterad än den som församlingsrådet valt, vilket vi i Borgå stift senast sett i samband med kyrkoherdevalet i Vanda. Är inte det här ett argument för att ordna direkta val?
– Enligt mitt sätt att se är det inte ett vägande argument. Snarare är de besvär som du hänvisar till ett exempel på att förtroendevalda inom församlingarna har en del att lära på den här punkten. Det handlar om att ha en klar profil på hurdan kyrkoherde man söker och sedan vara konsekvent i sin argumentation och sitt beslutsfattande.
– Man ska inte heller ha en överdriven rädsla för besvär. De är en del i en demokratisk process och garanterar att alla sökande behandlas rättvist och har möjlighet att få sin sak prövad.
Är den här synen på direkta val kyrkostyrelsens linje eller din egen åsikt?
– Jag uttalar mig inte å kyrkostyrelsens vägnar, utan som sakkunnig på kyrkliga frågor och från min egen teologiska position.
– Om man ser till den finska sidan av vår kyrka går utvecklingen mer och mer mot att ha indirekta kyrkoherdeval. Jag är helt övertygad om att direkt val av kyrkoherde är en sak som kyrkan kommer att lämna så småningom.
