Torbjörn Anderssén är en tänkare som har svårt att få tag på tillräckligt intellektuell litteratur.
Torbjörn Anderssén är en tänkare som har svårt att få tag på tillräckligt intellektuell litteratur.

Torbjörn Anderssén: ”Jag gick en ensam väg”

tänkare.

Han blev nedslagen på gatan i Åbo för att hans sällskap talade svenska. Ännu femton år senare präglar händelsen Torbjörn Andersséns liv.

29.4.2021 kl. 10:43

Torbjörn Anderssén har fått en kristen uppväxt i Bennäs, Pedersöre.

– Som ung var jag var aktiv i ungdomsarbetet i Pedersöre församling och de första längre resorna utanför Finland som jag gjorde var med en grupp ungdomar som åkte på evangelisationsresor till Norge och Ungern med församlingens ungdomsledare. Vi uppträdde med drama och sång. Det var spännande tider.

Han började ifrågasätta sin tro när han ryckte in i armén.

– Klimatet i militären är ganska sekulärt och hårt. Det skakade om min tro. Jag började ifrågasätta om Gud finns. Jag undrade varför det är så mycket lidande i världen om Gud är god. Jag hade tron kvar som ett hopp, men jag ifrågasatte den också.

Det hela ställde sig på sin spets när han började studera historia i Åbo ett år senare.

– Då gjorde jag uppror mot mitt kristliga påbrå. Jag levde väldigt världsligt i några år.

Något egentligt svar på frågan varför Gud tillåter ondskan upplever han inte att han fått.

– Det är lika illa att tänka sig att Gud inte vill förhindra ondskan som att han inte kan göra det. Jag håller fast vid tanken att Gud är outgrundlig och att vi inte kan förstå allt. Jag bara litar på att Gud har en idé.

Från judendomen har Torbjörn Anderssén hämtat tanken på en sorts utjämning i den kommande världen.

– Där ska de som fått lida mycket få någon sorts upprättelse.

Under studietiden läste han en bok om judendomen som gjorde honom intresserad av gammaltestamentlig exegetik och judaistik. Det ledde så småningom till att han bytte studieinriktning till teologi.

– Det judiska tänkandet är väldigt strukturerad vilket tilltalade mig. Mitt liv var ganska ostrukturerat just då. Jag drog omkring i Åbo och visste inte riktigt vad jag skulle göra.

I februari 2006 skedde något som han säger satte livet på paus.

– Jag mötte ett gäng svenskhatare. De var berusade och blev arga när de hörde att min kompis talade svenska.

De blev nedslagna på gatan.

– Jag trodde jag skulle mista livet eller bli svårt skadad. Fysiskt kom jag ganska lindrigt undan, men jag blev rädd. Jag kände mig väldigt sårbar.

Händelsen har påverkat honom ända sedan dess. Han har svårt att finna sig till rätta.

Han blev färdig teologie magister med prästbehörighet och skulle kunna bli prästvigd.

– Men den här händelsen färgade av sig på bedömningarna för prästvigningen. Jag blev rekommenderad att vänta eftersom jag inte var riktigt färdig för det.

Han har försökt lägga händelsen bakom sig och inte låta den styra livet. Men ändå gör den det.

– Mötet med de här killarna har satt sin prägel på mig. Det känns som om det slungade ut mig i en annan farled. Men jag var inte riktigt stabil innan heller.

Han undviker fortfarande att gå ut sent på kvällarna.

– Jag har svårt att slappna av i miljöer med många högljudda människor, speciellt om de är påverkade. Dem undviker jag helt.

Trots att han tidigare inte såg lärarbanan som något alternativ har han gjort sig kompetent som lärare i religion och historia. Nu gör han inhopp i skolor och som sjukhusteolog.

– Gud brukar öppna en dörr här och där, ofta en man inte väntar sig. Jag har jobbat ganska mycket med ungdomar och det trodde jag aldrig att jag skulle kunna göra. Men jag trivs med det och kanske fortsätter jag med det. Jag har lite fel ämneskombinationer för att få fast lärarjobb. Det hade varit smart att läsa psykologi medan jag var på akademin.

Att bli prästvigd senare beskriver han som en rolig tanke han har i skrivbordslådan.

– Egentligen behövs det inget mera än att jag skulle hitta en församling där jag behövs och få grönt ljus från kyrkoherden och biskopen. Men det kommer kanske senare i livet.

Ser du Gud i det här?

– Det är problematisk att säga att så här tänkte Gud och därför hände det. Jag närmar mig också här det judiska tänkandet och konstaterar att jag inte vet. Förhoppningsvis får jag någon gång i livet ett fragment, som kanske släcker det jag kallar törst, av ett svar.

– Det finns också de som halvt skällt ut mig och sagt att du klarade ju dig, hur täcks du klandra Gud för det här? Jag tycker inte de förstår vad det handlar om. Visst är jag glad att jag klarade mig fysiskt. Jag var tursamt klädd.

Han känner ett visst utanförskap. Något som delvis är självvalt och delvis något han fallit in i.

– Det har varit svårt att aktivera sig och komma ut bland folk på nytt. Jag blev trygg med det och det blev svårt att bryta vanan. Jag tror också att jag redan i femman och sexan började jag dra mig undan för jag tyckte att folk bemötte varandra så elakt. Jag gick en ganska ensam väg och det blev ett mönster som höll i sig. Jag hade några kompisar i en annan årskurs i lågstadiet men jag förlorade kontakten med dem när de gick vidare till högstadiet. Och så hade jag ju den kristna ungdomsgruppen i Bennäs.

Han brukar ibland tänka hur livet skulle ha varit om han inte mött gruppen i Åbo.

– Jag föreställer mig att jag skulle vara mera utåtriktad. Möjligtvis skulle jag vara präst. Jag tror jag skulle vara mera lättsam och inte ta så allvarligt på vissa saker. Jag har dragning åt det tungsinta hållet. Det har jag alltid haft.

Skulle du ha varit vara lyckligare?

– På ett plan är jag tillräckligt lycklig nu. Till en del har det format mig så att jag haft nytta av det.

Han är en tänkare och säger att han inte alls är praktiskt lagd utan teoretisk. Just nu funderar han på hur man som kristen kan hjälpa andra som själva inte vill ta tag i sina problem. Hur kan man var en god kristen och samtidigt sätta gränser?

– Som människa vill man gärna tro att man agerar etiskt och att man kan lita på sig själv och andra. Men jag upplever att man lätt kan gömma sig bakom religionen för att slippa ta tag i sina egna problem. Religionen blir en undanflykt som man tar till. Då vi försöker bära varandras bördor är det problematiskt att hjälpa dem som inte själva tar tag i problemen. Hur ska man kunna hjälpa då problemen bara går i cirkel? Det man kunnat göra har hjälpt en liten stund, men sedan får man börja om igen. Det är en konst att sätta gränser i kärlek.

För sin egen del ser han också en fara i att falla i gropen där andra behöver backa upp.

– Jag längtar efter känslan att ha kommit till klarhet med något så att man kan slänga vissa bördor i ljuset av att man förstår. Det är inte bara en intellektuell klarhet utan en känsla av att vara fri från bördorna och kunna omdefiniera dem.

Johan Sandberg


Medan han sköter vikariatet som universitetslärare kommer Tomas Ray att jobba med sin doktorsavhandling.

Teologi. Tomas Ray vikarierar Patrik Hagman som universitetslärare i praktisk teologi vid Åbo Akademi. 9.6.2021 kl. 16:29
Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.

kampen mot cancer. I maj för fyra år sedan förlorade Britt-Marie Fellman sin man och dotter i cancer, och Anna Andersson sin pappa och sin syster. Sara dog några dagar före Janne – och de begravdes samtidigt på försommaren. 9.6.2021 kl. 00:00

RÄTTEGÅNG. Under två dagar har Vasa hovrätt gått igenom samma dokument och hört samma vittnen och experter som Österbottens tingsrätt gjort i penninginsamlingsmålet mot Martyrkyrkans vänner, dess ordförande och en styrelsemedlem. 9.6.2021 kl. 15:32

sommar. Det finns de där vissa ställena och stunderna då du kan känna smaken av sommaren på tungan. Vi bad några människor berätta om ett ställe som kommit att betyda mycket för dem, som blivit en viktig del av deras sommar. Kan du gissa vilka platser de beskriver? 9.6.2021 kl. 11:42
Muhammed Mashhadani gör praktik i Solfs församling inför hösten när han ska börja studera till gårdskarl.

Solf. Han växte upp på en bondgård i Irak. Nu rattar han traktor och gräsklippare i Solfs församling och förbereder sig för att börja yrkesstudier till hösten. 10.6.2021 kl. 08:45

mission. Efter fjorton år bland aboriginerna i Australien kom Maria Zuglian med familj till Finland för strålbehandling. Tanken var att återvända efter fyra månader. Men dörren stängdes och coronan hindrar dem att återvända för att ta farväl. 10.6.2021 kl. 07:01
Även om kyrkorna öppnar upp igen ska man fortsättningsvis beakta avståndet.

GUDSTJÄNST. I sommar får församlingen delta i gudstjänsten igen efter en lång coronapaus. Hur många ryms in? Det beror på var du bor. – Det känns overkligt, säger kyrkoherde Mats Lindgård om att öppna kyrkdörrarna igen. 8.6.2021 kl. 12:18
Fred Wilén är kyrkoherde i Kyrkslätts svenska församling.

PRÄST. Fred Wilén är ny kyrkoherde i Kyrkslätt. Han träffar varje vecka folk som gillar honom för att de minns honom från radion. 7.6.2021 kl. 14:39
I juni öppnar Johanneskyrkan för gudstjänstbesökare, men Johan Westerlund rakar sig först när kyrkan får packas riktigt full.

GUDSTJÄNST. I juni börjar kyrkorna öppna upp för gudstjänstbesökare. Men kyrkoherde Johan Westerlund rakar av sig sitt coronaskägg först när kyrkans alla coronabegränsningar är borta. 28.5.2021 kl. 16:05
Att samtala i en kyrka är en signal om att också det omätbara ryms med – det som inte kan vägas, mätas eller göras statistik på.

samtal. Vad är ett gott samtal? Vad händer när människor möts i dialog istället för debatt? Jakten på det goda samtalet tog sig uttryck i en talkshow i kyrkan. 27.5.2021 kl. 17:02
Sund-Vårdö och Finström-Geta blir i januari 2022 Norra Ålands församling.

sammanslagning. Fyra församlingar slås samman på Åland och bildar två nya. Sammanslagningarna godkändes av Kyrkostyrelsens plenum idag. 27.5.2021 kl. 14:38
Med utsikten över Monäs sund från stugknuten har Ove Stråka inga problem att tro på skapelsen.

tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53
Minna Opara har själv fått hjälp när hon mår dåligt, som erfarenhetsexpert vill hon hjälpa andra.

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18
– Att gå in i en parallell värld när jag skriver är otroligt roligt, säger Annika Gustafsson-
Flinck.

BERÄTTANDE. Lovisabon Annika Gustafsson-Flinck har varit lärare i 30 år. – De ämnen som ligger mig varmast om hjärtat är historia och religion. I vår har hon också tagit sitt berättande till en annan nivå och debuterar som romanförfattare. 26.5.2021 kl. 10:42
Stina Lindgård har valts till ny prästassessor.

assessorsval. Stina Lindgård är ny prästassessor vid domkapitlet i Borgå stift. 25.5.2021 kl. 17:47

Johan Candelin och den andra styrelsemedlemmen från Martyrkyrkans vänner som stått åtalade för penninginsamlingsbrott frias också av Vasa hovrätt.

RÄTTEGÅNG. Vasa hovrätt gör samma bedömning som Mellersta Österbottens tingsrätt och friar Martyrkyrkans vänners ordförande Johan Candelin samt den styrelsemedlem som stått åtalade för penninginsamlingsbrott. Den springande punkten i åtalet har handlat om huruvida Martyrkyrkans vänner i sin insamling riktat sig till en på förhand bestämd och avgränsad grupp för vilket det inte krävs insamlingstillstånd eller om man riktat sig till en bredare allmänhet, vilket hade krävt ett insamlingstillstånd. 2.7.2021 kl. 15:21
Henrik Lindberg har inget eget arbetsrum, utan sitter där det finns en ledig stol.

ledarskap. Vad är en ledares viktigaste egenskap? Gott självförtroende, säger Henrik ”Henka” Lindberg, som leder produktionsbolaget Parad. Han vill skapa en arbetskultur där det är tryggt att misslyckas. 
– Först då kan kreativiteten flöda. 27.6.2021 kl. 13:42
Döden är en del av livet. Att inte blunda för den är livsviktigt i synnerhet för oss som är gamla, säger Patricia Tudor-
Sandahl.

ÅLDRANDE. Författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl har skrivit en ny bok, ”Mer levande med åren”, om modet att åldras och bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss. 24.6.2021 kl. 00:00
Jimmy är väldigt tacksam för sin familj. – Det är till stor del på grund av dem som jag orkat under de senaste åren.

FÖRLÅTELSE. Jimmy Sundström har levt med konstant värk i kroppen i femton år. Bakom värken ligger ett trauma – han var med om övergrepp när han var tolv år. – De senaste femton åren har inte varit lätta, men med Guds hjälp har jag kunnat förlåta och få frid. 23.6.2021 kl. 09:00
– Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens, säger Laura Leipakka.

GENERATION Y. – När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka. 8.7.2021 kl. 06:00