– Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland, säger Stéphane Rosse.

Franska Stéphane Rosse: "Jag tycker om tystnaden i Finland"

Kulturer.

Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år.
– Jag blev förälskad i en finländsk turist
i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet.

14.4.2021 kl. 10:47

Stéphane Rosse är född på den franska landsbygden, ungefär 70 km från Paris. När han var sexton år flyttade han till huvudstaden och började studera grafisk design.

– Jag tyckte om att rita karikatyrer, och jag fick in en fot på några franska tidningar.

När han hade bott i Paris i fjorton år träffade han en turist från Finland.

– Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi träffades i februari 1993 och vi gifte oss i juni 1993. Man vet när det är rätt!

Hur var det att flytta till Finland, till Sibbo?

– Jag förväntade mig ingenting, för jag visste inte så mycket om Finland. Min bild av Finland hade jag långt fått från Aki Kaurismäkis filmer. Jag var ett stort fan! Jag träffade honom en gång på franska ambassaden i Helsingfors på Frankrikes nationaldag, den 14 juli, men jag vågade inte tala med honom.

– Min fru var lärare och jag var frilansare. Jag tänkte att det finns jobb i Finland, men med den ekonomiska krisen blev det lite svårare.

Efter att han fick chansen att rita en pärmbild till Suomen Kuvalehti fick han mera jobb.

– Det var presidentval i Finland och jag gjorde massor av karikatyrer på dem som var uppställda i valet. Efter det fick jag mera jobb, bland annat för Helsingin Sanomats månadsbilaga.


Nuförtiden ritar Stéphane Rosse inte så mycket för tidningar.

– Det är för mycket konkurrens. Jag gör mest teckningar för människor som vill köpa min konst.


Den 7 januari är en sorgedag

Den 7 januari var och är en sorgedag för Stéphane Rosse. År 2015 utsattes den franska satirtidskriften Charlie Hebdo för ett terrorattentat.

"När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag."

– Min vän blev mördad när redaktionen blev stormad. Jag hade också flera bekanta som blev mördade. När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Den dagen visade att det inte är ofarligt att teckna.


Döpt som tolvåring

Stéphane Rosse är uppväxt i katolska kyrkan, men han är den enda i sin familj som är döpt.

– Jag ville bli konfirmerad som alla mina kompisar – eller som man kallar det i Frankrike: ”få den första nattvarden”.

Stéphane Rosse gick en intensivkurs och döpte sig som tolvåring.

– Jag kommer ihåg den tiden med glädje. Särskilt en nunna som lärde mig mycket om katolsk tro. Hon var ett energiknippe – nästan som en karikatyr från en film. Jag ser ännu framför mig hur hon sparkade fotboll med oss.

Stéphane Rosse har sin tro kvar.

– Jo, absolut, naturligtvis. Men när jag var nitton år hade jag en djup depression. Jag bekantade mig med zenmeditation – och det hjälpte mycket. Jag fick en andlig uppväxt i många olika ”skolor”.


Det är bara björnar som bor i Finland

Numera besöker han inte den katolska kyrkan, men nog kyrkan i Munsala. Han och hans fru har en sommarstuga i Österbotten, i Munsala, Nykarleby.

– Vi älskar vår stuga och jag tycker väldigt mycket om den finska österbottniska sommaren. Den finska naturen är otroligt vacker.

När han kom till Finland sa hans svärfar: ”Finland är ett land för björnar.”

– Men jag har till och med vant mig med klimatet.


Vilken är skillnaden mellan Sibbo och Munsala?

Stéphane Rosse funderar en stund och säger:

– Jag kommer inte att säga det, för jag är väluppfostrad. Men det finns en skillnad.

– Jag tycker att människorna i Normandie och Bretagne, i nordvästra Frankrike, påminner lite om Munsalaborna. Vi har samma sätt att tänka.

Nu har Stéphane Rosse bott i Finland i nästan trettio år. Hans fru jobbar som lärare i Sibbo gymnasium.

– Jag är rotad här nu. Jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Frankrike. Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland. I Finland är man van med att folk inte pratar om de inte har någonting att säga. I Frankrike är det lite för mycket känslor och diskussioner. Jag tycker om tystnaden här.

Text och foto: Christa Mickelsson


Bok. Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter. 12.11.2020 kl. 09:57

utnämning. Pia Bengts blir stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå stift, slog domkapitlet fast vid sitt möte idag. 11.11.2020 kl. 14:33

Bok. En berättelse om kyrkans och världens nutid och framtid. Lagom till kyrkoårets slut – när temat är Kristi återkomst och den sista domen – ger Erik Vikström ut en bok om den apokalyptiska text som avslutar Bibeln. 11.11.2020 kl. 16:01

relationer. Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen. 11.11.2020 kl. 09:22

val. Stiftsdekanen i Åbo ärkestift Mari Leppänen fick flest röster (35,2 %) och kyrkoherden i Mikaelsförsamlingen i Åbo Jouni Lehikoinen fick 329 röster (32,5 %). 10.11.2020 kl. 13:42

bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15