Torolf Back, Anna-Lena Lamminpää och Berit Holmlund är frivilliga i soppkokande för Gemensamt Ansvar.

Jordbrukaren som blev diakon – Torolf Back: ”Alla behöver bli sedda”

Kristinestad.

Torolf Back har ett hjärta för dem som behöver stöd och vill uppmuntra människor att göra saker tillsammans.



19.3.2021 kl. 16:10

– En av de viktigaste uppgifterna i en församling är att ta hand om dem som behöver extra stöd eller har det sämre ställt på olika sätt, säger Torolf Back.

– På många sätt tycker jag att diakonin speglas i alla uppgifter vi har i församlingen.

Torolf Back har varit aktiv som förtroendevald i församlingen sedan tjugoårsåldern. Som bäst är han ordförande både i diakonidirektionen i Kristinestads svenska församling och i styrelsen för Jonnsborg lägergård. Han är glad över att kunna engagera sig där han känner sig mest hemma – i diakonin och barnverksamheten.

– Livet har format en. Om jag har möjlighet att lägga till något av min syn så är det här de två områden jag känner varmast för i församlingen.


Jordbrukaren som blev diakon

Efter avslutad jordbruksskola tog Torolf Back över jordbruket i Liden i Tjöck 1985.

– Då tänkte jag att jag skulle arbeta som jordbrukare tills jag blev pensionär.

Så blev det inte. En sjukdom gjorde att han måste tänka om, och 2005 stod han inför valet mellan sjukpensionering eller omskolning. Han valde det senare. Under tre år pendlade han till Lärkkulla i Karis för att utbilda sig till socionom och diakon. Sin sista praktikperiod gjorde han på Vänstugan Primula i Kristinestad. Efter studierna hoppade han in som timanställd på vänstugan, och 2008 blev han vald till verksamhetsledare.

– Det viktigaste i en sådan här verksamhet är att man får vara delaktig. Också den som tidvis mår dåligt ska inte behöva vara på sidan om, utan ska få leva i samhället på samma villkor som alla andra.

Även om han inte jobbar som diakon i en församling tycker han att hans arbete på många sätt påminner om församlingens diakoni.

– Arbetsgivaren är en annan men målet och värderingarna är desamma! Man jobbar för sin nästa, för att hon ska bli sedd och få en plats. Man vill det bästa för den som man möter. Man är en medvandrare.


Talkoarbete och gemenskap

I församlingens diakoniarbete tycker Torolf Back att det är bra att gamla traditioner kombineras med nya verksamhetsformer. Han uppskattar allt det talkoarbete som görs.

– Ofta är det många frivilliga som är involverade. Vem som helst som är intresserad att hjälpa till kan vara med. För någon vecka sedan kokade vi t.ex. 150–160 liter klimp- och köttsoppa till förmån för Gemensamt Ansvar.

Också infobladen om Gemensamt Ansvar delades ut på talko i hela kommunen.

– Det går att göra saker och ting tillsammans. På det sättet sparar man både pengar och resurser.

När världen krymper

Asylmottagningen och de asylsökande har kommit många i församlingen nära på ett särskilt sätt, säger Torolf Back. Det ger perspektiv.

– Vi har fått så mycket gott i svenska församlingen via dem. Världen krymper och kommer närmare. Man ser hur bedrövligt det kan vara på många håll i världen.

Många är engagerade i verksamheten.

– Asylsökande är ofta i behov av stöd i olika skeden. Det kan vara något konkret som att gå ut och gå tillsammans. Man kan vara en medmänniska, en vän.

I pandemitider slår Torolf Back ett slag för att vi ska se alla dem som är ensamma.

– Just nu är diakoni i allra högsta grad att man ringer till varandra!

Text: Pian Wistbacka


betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28