Det har blivit mycket mys i soffan för syskonen Vilja, Vienna, Mila och Ilon Vornanen medan de varit i karantän. Men föräldrarna har också sett till att de gått ut en stund varje dag.

Coronakarantän: ”Som ett tre veckor långt pyjamasparty”

Solf.

Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna.

5.2.2021 kl. 12:57

Susann Nabb-Vornanen insjuknade i covid-19 på nyåret och hennes man Jan en dryg vecka senare. För familjens fyra barn blev det efterlängtade jullovet förlängt med tre veckor i karantän.

Hur kändes det när mamma och pappa blev sjuka?

– Knasigt, säger nioåriga Vienna Vornanen.

Var ni rädda?

– Nä, inte så mycket, säger Vienna.

– På natten då jag skulle sova så var jag nog rädd att mamma skulle döden dö, säger sjuåriga Mila.

– Barnen har inte pratat så mycket, men speciellt på Mila har man märkt att hon nog varit lite ängslig. Samma gäller minstingen Ilon, han vill helst vara nära-nära, fastän jag inte tror han förstått riktigt vad det handlar om, berättar Susann Nabb-Vornanen.

Det tyngsta med att bli sjuk var den psykiska delen: rädslan för att det skulle bli värre, för att få de allvarliga symtom eller följdsjukdomar som hon hört om under hela coronatiden.

Barnen hade inte funderat så mycket på coronan tidigare. Vienna och tioåriga Vilja hade distansundervisning på våren. Mila som går i ettan berättar att de i skolan pratat om att lära sig använda datorn, ifall någon får corona och de inte får vara i skolan.

Hur är det att vara i karantän? Vad har ni gjort när ni varit hemma?

– Det är tråkigt, säger Vienna och Mila.

– Vi har mest spelat på telefon och dator.

– Vi har sovit jättesent varje dag.

– Och så har vi gjort Tiktoks!

– Ute har vi varit en gång varje dag i alla fall, säger Vienna.

Det har föräldrarna sett till – en dag sprang de 30 varv runt huset. De har också haft läxor och skoluppgifter att göra. Men Susann säger att det varit svårt att få barnen motiverade då de inte haft några tider att passa. Trots sena morgnar – det har blivit helt normalt att äta frukost klockan 13 – har dagarna känts långa.

– Jag fasar för hur vi ska hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen!

Det har blivit mycket skärmtid.

– När 4-åringen pratar om att ”joina gejmet” och att vara ”noob” och pro” så vet man att han tillbringat för mycket tid med telefonen, säger Susann.

Vanligen är hon en ganska rastlös person, men sjukdomen tog all energi. Det gav dåligt samvete när de inte orkade hitta på saker att göra med barnen.

– Bara för att man tömt diskmaskinen har man fått lägga sig och vila!

Nu och då har familjemedlemmarna gått varandra på nerverna, men trots omständigheterna har det varit ganska mysigt att umgås så mycket med familjen.

– Då man inte haft saker man måste göra eller ställen där man måste vara så har umgänget varit så kravlöst. Bara att ligga bredvid varann och se på telefon, eller bädda ner sig i soffan tillsammans.

Vad ska ni göra när karantänen tar slut?

– Leka med vänner!

– Åka pulka!

Susann säger att hon allra mest saknat friheten.

– Att man dagdrömt om att fara till Sale för att köpa glass säger väl en del!

Familjen är tacksamma för allt stöd de fått från olika håll.

– ”Byssbor” har hört av sig och erbjudit sig att fara och handla eller koka mat åt oss. Vi fick till och med en chokladask i postlådan!

Sista dagen av karantänen firar de med pyjamasparty, precis som de firade nyårsafton (minus raketerna).

– Vi ska dra ned alla madrasser, täcken och kuddar och bädda ner oss framför tv:n i vardagsrummet och äta pizza och andra godsaker och bara vara glada över att livet återgår till det normala.

Emelie Wikblad


Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

LIVSFÖRVANDLING. Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande. 2.10.2025 kl. 15:01

BISTÅND. USA och flera stora europeiska länder skär i biståndet. Det leder nu till att KUA får se över hur många man har råd att ha på huvudkontoret i Helsingfors. 2.10.2025 kl. 11:54

laestadianer. Bland finskspråkiga laestadianer finns en oro över den riktning kyrkan tagit. Men någon bredare diskussion om att lämna kyrkan har inte förts. 30.9.2025 kl. 12:20

PRÄSTVIGNING. Teologie magister Katarina Smeds prästvigdes i Borgå domkyrka igår. Hon ska jobba i Johannes församling. 29.9.2025 kl. 10:37

fred. "Det är inte ofosterländskt att i alla lägen fråga om ett krig är rättfärdigt", anser biskoparna i ett öppet biskopsbrev till kyrkan. 26.9.2025 kl. 11:54