Sara George är glad att den fria bönen gjort deltagarna mindre rädda att uttrycka sig inför varandra.

Diakonen Sara George: "Jag är inte bra med ord – men där är vi och tillsammans är vi starka"

sibbo.

Hjälp, vad ska det här bli till? Sara George startade en bönegrupp som kombinerar bön med promenader.

11.11.2020 kl. 11:37

Sara George jobbar som diakon i Sibbo svenska församling. Bönen har alltid varit en del av hennes tillvaro.

– När jag var liten bad pappa kvällsbön med mig, han bad först fritt och sedan bad vi Gud som haver. Men jag har inte varit någon fri bedjare.

Men när hon började jobba i Sibbo fick hon känslan av att hon ska starta en grupp eftersom hon upplevde att bön är viktigt och att hon måste möjliggöra för människor att be tillsammans.

– Hjälp, vad ska det här bli till? Jag är inte bra med ord, tänkte jag. Men där är vi och tillsammans är vi starka.

– Det som varit det vackra i det här är att sådana som inte vågat be inför andra har hittat sin röst och hittat den där bron till Gud, som man brukar säga att bönen är. Det är mäktigt!

Nu har jag någonstans att gå

Varannan tisdag promenerar en handfull personer och avslutar promenaden med en bönestund i församlingshemmet.

– Människan består av kropp, själ och ande och här tar vi hand om alla tre. Och samtidigt får vi in den sociala biten, säger Paula Lönnroth.

Hon har deltagit i gruppen sedan starten för flera år sedan.

– Jag trivs jättebra med det här. Speciellt nu när alla böne- och bibelstudiegrupper har paus. Nu har jag någonstans att gå och dela det som tynger mig.

Sara George tror att det finns många fördomar och rädslor förknippade med bön.

– Bön behöver inte vara något supervackert, långt och komplicerat. Vår himmelske far är vår pappa som vill att vi ska samtala med honom, precis som vi i vår vardag pratar med våra föräldrar, vänner och syskon, säger hon.

Allt som sägs i gruppen är förstås konfidentiellt, påpekar Sara George.

– Ibland skrattar vi när vi ber, ibland gråter vi och det är helt okej. Och ibland säger vi inget, bara: Se mitt hjärta Gud, jag har inga ord.

Delta eller skicka böneämne!

  • Bönepromenaderna infaller på jämna veckors tisdagar kl. 10. Samling vid församlingshemmet, Stora Byvägen 1.
  • Träffen inleds med en bönestund, därefter promenerar de som vill i ungefär en halvtimme.
  • För mer info kan du ta kontakt: sara.george@evl.fi eller 050 566 3691.
  • Du kan också skicka in böneämnen till Bönelådan: boneladan.sibbo@evl.fi. Du förblir förstås anonym. Det som tynger eller gläder dig ber man sedan för under gudstjänster och mässor.
Ulrika Hansson



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54