En liten röd stuga står uppe på backen vid prästgården i Solf. Här bodde Mathilda och Mathias Storgård i början av 1900-talet. När Mathilda blev änka 1938 talade man om ”Tildas stuga”. På sin ålderdom fick hon hjälp av systerdottern Lovisa Nyman som flyttade in med henne i stugan. Lovisa bodde kvar en tid efter Mathildas död och från den tiden härstammar namnet ”Lovisas missionsstuga”.
Stugan stod tom länge och när Ingmar Weckström kom som kyrkoherde till Solf 1976 köpte församlingen den, på hans initiativ, av Mathildas och Lovisas släktingar.
Stugan användes bland annat som barn- och ungdomsutrymmen, för att sedan i flera år fungera som förvaringsplats för diverse prylar.
Tanken på att göra något av den lilla stugan hade grott i flera år, utan att man kommit till slag med något. År 2014 tog församlingens diakon tag i saken och startade upp loppis och café i stugan.
Stugan städades ur, tvättades upp och iordningställdes – allt med talkokrafter! Församlingshemmet hade renoverats några år tidigare och saker som lagts undan då kunde nu komma till nytta vid loppiset. Ryktet om den begynnande verksamheten spred sig och Solfborna donerade givmilt, gåvor till försäljning strömmade in.
Carola Johnsson kollar att det är ordning och reda på bordet.
Lovisas missionsstuga stod färdig för öppning samtidigt som Stundars julmarknad hölls i december samma år.
Missionsstugan håller öppet varje lördag klockan 11–14. De frivilliga sköter försäljningen, tar emot donationer, sorterar, ordnar in i hyllorna, håller stugan städad och umgås förstås med människorna som kommer på besök.
– Man träffar mycket folk, många trevliga människor både från Solf och andra orter. Det är ett givande uppdrag säger Barbro Wester, Gun-Lis Landgärds, Ebba-Stina Beukelmann, Carola Johnsson och Jeanette Smeds som alla varit med i flera år, några ända från planeringsskedet.
Gun-Lis Landgärds, Jeanette Smeds, Barbro Wester, Carola Johnsson, Ebba-Stina Beukelmann på trappan till Lovisas missionsstuga.
De frivilligas antal har vuxit och i dag finns det cirka 25 aktiva som ställer upp i verksamheten. Hjälpverksamhet känns meningsfull. Frivilligengagemanget ger god gemenskap och personer som inte känner varandra blir bekanta då de ”jobbar” tillsammans. Nya volontärer är alltid välkomna med i gemenskapen. Var och en väljer själv i vilken grad man vill vara aktiv, man binder sig inte till något utan är med enligt egen förmåga och möjlighet.
Intäkterna går oavkortat till hjälpverksamhet. I dagsläget delas summan mellan Finska missionssällskapet och Solf församlings vänförsamling i Estland. Förutom att pengar till hjälpverksamhet samlas in så har Solfborna möjlighet att bli av med saker man inte behöver och fynda förmånliga saker.
Gun-Lis Landgärds ordnar upp i hyllan med dukar och andra textilier.
En utmaning är utrymmesbristen. Alla donationer skulle gärna tas emot men utrymmet har sina gränser. Möbler kan inte tas emot, inte heller stora mängder böcker. Mera kläder kunde säljas om det fanns utrymme att hänga upp dem. Vid större evenemang, som Stundars marknader och första maj, flyttas bord och klädställningar ut på gården. Försäljningen gynnas när folk får bättre överblick och hittar lättare bland utbudet av saker och kläder.
