Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Lovisas lilla röda stuga har haft många roller – nu driver frivilliga loppis och café för missionen

Solf.

Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga.

14.10.2020 kl. 16:30

En liten röd stuga står uppe på backen vid prästgården i Solf. Här bodde Mathilda och Mathias Storgård i början av 1900-talet. När Mathilda blev änka 1938 talade man om ”Tildas stuga”. På sin ålderdom fick hon hjälp av systerdottern Lovisa Nyman som flyttade in med henne i stugan. Lovisa bodde kvar en tid efter Mathildas död och från den tiden härstammar namnet ”Lovisas missionsstuga”.

Stugan stod tom länge och när Ingmar Weckström kom som kyrkoherde till Solf 1976 köpte församlingen den, på hans initiativ, av Mathildas och Lovisas släktingar.

Stugan användes bland annat som barn- och ungdomsutrymmen, för att sedan i flera år fungera som förvaringsplats för diverse prylar.


Tanken på att göra något av den lilla stugan hade grott i flera år, utan att man kommit till slag med något. År 2014 tog församlingens diakon tag i saken och startade upp loppis och café i stugan.

Stugan städades ur, tvättades upp och iordningställdes – allt med talkokrafter! Församlingshemmet hade renoverats några år tidigare och saker som lagts undan då kunde nu komma till nytta vid loppiset. Ryktet om den begynnande verksamheten spred sig och Solfborna donerade givmilt, gåvor till försäljning strömmade in.


Carola Johnsson kollar att det är ordning och reda på bordet.


Lovisas missionsstuga
stod färdig för öppning samtidigt som Stundars julmarknad hölls i december samma år.

Missionsstugan håller öppet varje lördag klockan 11–14. De frivilliga sköter försäljningen, tar emot donationer, sorterar, ordnar in i hyllorna, håller stugan städad och umgås förstås med människorna som kommer på besök.

– Man träffar mycket folk, många trevliga människor både från Solf och andra orter. Det är ett givande uppdrag säger Barbro Wester, Gun-Lis Landgärds, Ebba-Stina Beukelmann, Carola Johnsson och Jeanette Smeds som alla varit med i flera år, några ända från planeringsskedet.

Gun-Lis Landgärds, Jeanette Smeds, Barbro Wester, Carola Johnsson, Ebba-Stina Beukelmann på trappan till Lovisas missionsstuga.


De frivilligas antal har vuxit och i dag finns det cirka 25 aktiva som ställer upp i verksamheten. Hjälpverksamhet känns meningsfull. Frivilligengagemanget ger god gemenskap och personer som inte känner varandra blir bekanta då de ”jobbar” tillsammans. Nya volontärer är alltid välkomna med i gemenskapen. Var och en väljer själv i vilken grad man vill vara aktiv, man binder sig inte till något utan är med enligt egen förmåga och möjlighet.

Intäkterna går oavkortat till hjälpverksamhet. I dagsläget delas summan mellan Finska missionssällskapet och Solf församlings vänförsamling i Estland. Förutom att pengar till hjälpverksamhet samlas in så har Solfborna möjlighet att bli av med saker man inte behöver och fynda förmånliga saker.

Gun-Lis Landgärds ordnar upp i hyllan med dukar och andra textilier.


En utmaning är
utrymmesbristen. Alla donationer skulle gärna tas emot men utrymmet har sina gränser. Möbler kan inte tas emot, inte heller stora mängder böcker. Mera kläder kunde säljas om det fanns utrymme att hänga upp dem. Vid större evenemang, som Stundars marknader och första maj, flyttas bord och klädställningar ut på gården. Försäljningen gynnas när folk får bättre överblick och hittar lättare bland utbudet av saker och kläder.

Text: Kristina Örn



Människa. Sjukdomen kom plötsligt efter att den yngsta dottern föddes 1989. Sju år och sju vistelser på psykatriska enheten i Vasa senare fogade sig Heddy Norrgård i att Gud också använder mediciner för att bota. 1.9.2011 kl. 00:00

Övriga. Finländarna är ett tystlåtet folk som ogärna pratar med främmande människor. Om och om får vi höra denna sanning om oss själva, om och om upprepar vi den. Det krävs något utöver det vanliga för att vi ska kommunicera verbalt med vilt främmande människor på gatan. 1.9.2011 kl. 00:00

Ledare. Hur många svältande barn krävs det innan världen vaknar? Det är en av de bittra frågorna många ställer sig när omfattningen av svältkatastrofen på Afrikas horn börjar stå klar. 1.9.2011 kl. 00:00

Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

biskop. Mari Leppänen är den tredje kvinnan som blir biskop i Finlands evangelisk-lutherska kyrka – och den första med rötter i den laestadianska väckelsen. – Det har lärt mig sådant om utanförskap som jag hoppas jag får nytta av. 15.12.2020 kl. 09:18

förbundsarken. För över hundra år sedan anlände
 finländaren Valter Juvelius och 
britten Montagu Parker till Jerusalem. 
De skulle inleda utgrävningar vid Tempelberget. Deras hemliga uppdrag var att hitta förbundsarken, lådan med de budtavlor som Israels folk fick av Gud. 11.12.2020 kl. 17:47

Konspirationsteorier. Kyrkoherde Daniel Björk har blivit orolig. Han ser tecken på att vissa kristna lockas mer av auktoritära ledares konspirationstankar än av vanlig, tråkig demokrati. – Men vi måste stå emot. 11.12.2020 kl. 09:42

konspirationsteorier. Konspirationsteorier är ett mycket gammalt fenomen. De har spridits i många olika syften. Men vem som sprider konspirationsteorier och vilka deras motiv är blir en komplicerad fråga att svara på – särskilt när vi rör oss på nätet. 11.12.2020 kl. 09:46

julpyssel. Vivian Krokfors och Hanna-Madeleine Andersson älskar att pyssla och sticka – och de älskar julen! På sitt gemensamma Instagramkonto delar de med sig av julpyssel och julstämning. 10.12.2020 kl. 15:54