År 2016 flyttade jag till Stockholm av en slump. Jag hade inte släkt i Stockholm, kände ingen. För första gången i mitt liv var jag helt ensam.
Trots att jag alltid varit väldigt social fann jag ändå mig själv njuta av att vara ensam. Det kändes skönt att inte behöva planera något med någon annan och att få välja själv vad jag skulle göra och när. Jag utforskade Stockholm den första sommaren, shoppade, njöt av värmen, blev guldmedlem på SF-bio (det bästa du kan göra ensam är att gå på bio). Samtidigt funderade jag ändå: hur skaffar man kompisar i vuxen ålder? Var hittar du din gemenskap om du kommer till en helt ny plats och inte känner någon?
Sverige visade sig vara en bra plats att prova på vad jag ville arbeta med inom det breda yrket socionom och jag kände att även om jag var ensam fanns Gud alltid med mig. Jag hittade också goda vänner på vägen som jag är enormt tacksam att jag ännu har i mitt liv. Det gäller att vara aktiv och att söka sina gemenskaper, våga fråga personer om de vill ses. Men även om socialt umgänge är roligt är det nyttigt att lära sig trivas i sitt eget sällskap. Ensamhet är ett stort problem för många men det finns skillnad på ensamhet och att vara ensam.
Även om jag trivdes i Stockholm kände jag i år att det var dags att återvända till Finland. Nu är jag bosatt i Helsingfors, en stad jag aldrig trodde jag skulle bo i, och Matteus församling blev min nya arbetsplats. Helsingfors känns ännu inte som min huvudstad (Stockholm i mitt hjärta) men jag ser fram emot att utforska den ännu mer. Nu börjar jag inte från noll – jag har både familj och vänner här. Men ändå finner jag mig njuta av att vara ensam ibland. Mitt tips till dig som kanske just flyttat till ett nytt ställe; våga vara ensam, testa att gå på bio själv eller varför inte gå ut och äta ensam. Kanske du som jag upptäcker friheten i det hela.
Mari Johnson jobbar som diakoniarbetare i Matteus församling.
Hennes favoritplats i stan är biosalongerna eller bokhandlarna runt om i Helsingfors.
