"Bäst att jag inte säger något"

– Bäst att jag inte säger något.
– Den bokstavskombinationen var nog en svordom.
– Det tog mig ett år att känna mig bekväm med det, och då använder jag det varje dag.
– Det har gjort mitt jobb lättare än förr.

Det här är kommentarer om de datorprogram inom fakturering- och löneräkning som alla församlingsanställda har lärt sig att associera med Kyrkans servicecentral, alltså Kipa.
Under de tio år som Kyrkans servicecentral funnits har den kostat kyrkan drygt 36 miljoner euro, varav 18 miljoner varit förlust. Förlusterna har varit så stora att servicecentralen inlett samarbetsförhandlingar. I början av år 2017 kom de sista församlingarna med – många av dem mot sin egen vilja.

Esse församling, som hör till Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet, hör till nykomlingarna.
– Smidigare har det inte blivit, säger Kaj Granlund, som är kyrkoherde i Esse.

Kyrkans servicecentral erbjuder församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna, stiften och kyrkans centralfond tjänster inom bokföring och löneräkning. Centralen har cirka 300 kunder och det finns en filial för svenskspråkig service i Borgå. I praktiken kan kontakten till Kipa till exempel handla om att en anställd bokför ett kvitto med hjälp av Kipas datorprogram, varpå kvittot elektroniskt färdas vidare till en ekonomienhet inom samfälligheten, därifrån till kyrkoherden för godkännande och sedan till slutdestinationen, Kipa.

Församlingarnas feedback har inte varit nådig under de år Kyrkans servicecentral varit verksam. Många församlingar hade redan välfungerande system för samma tjänster, och kände att de bytte till något sämre.
– Tidigare gick vi till ekonomikontoret och gav dem en bunt papper, nu lägger vi tid på den hanteringen själva, säger Helene Liljeström, kyrkoherde i Sibbo svenska församling.

Också Kaj Granlund tycker att datorarbetet tar mer tid än förr.
– Ibland tänker jag att Kyrkostyrelsen kanske tycker att vi ska sitta vid datorerna. Den känslan får man. Man får höra: ”Det här tar så lite tid, det här tar så lite tid.” Men när det är många saker som tar lite tid så är det bort från något annat, säger Granlund.

Var det så här det skulle gå? Helene Liljeström satt med i kyrkomötet då beslutet om att alla församlingar skulle gå med i Kyrkans servicecentral fattades.
– Vi var ganska starkt emot Kipa i den svenska gruppen. Första gången kyrkomötet röstade om Kipa gick det inte igenom, sedan anställdes konsulter som skulle göra påverkansarbete. Vi fick material som visade hur dumma vi var om vi inte röstade för. Jag röstade emot båda gångerna, säger Liljeström.

Läs hela artikeln i papperstidningen.