Anna Ruddick är uppvuxen i nordöstra England som ett av nio syskon. Hennes föräldrar leder en kyrka. För fyra år sedan flyttade hon till storstaden Sheffield för att gå en lärjungaskola. Trots att hon alltid haft en fast tro, beskriver hon det som en vändpunkt.
– Då blev det klart för mig att jag verkligen älskar Jesus. Att det här är det liv jag vill leva.
Efter lärjungaskolan stannade Ruddick i Sheffield och arbetade för församlingen. Där började hon ana att Gud kallade henne att åka till Norden.
– Det var något som jag kände väldigt djupt inombords. Jag kan inte riktigt beskriva det.
Många upplevelser verkade peka i samma riktning. Hon fick höra svensk lovsångsmusik och kände att hon borde lära sig svenska. Andra människor delade med sig av ord de fått i bön. Ruddick fick en vision av en bild med olika flaggor, bland dem en med gult kors på röd botten som hon inte kände igen. Hon tog reda på att det var Svenskfinlands flagga.
– Jag gick länge och funderade på det här och frågade Jesus vad jag skulle göra. Känslan fortsatte växa. Jag fick en föraning om att Jesus håller på att göra något stort i Norden. Till slut kände jag bara att jag måste åka.
Mer än musik
Mer än musik
Förra sommaren reste hon iväg. Först till Norge, sedan till Helsingfors för att besöka en finländsk vän hon träffat under lärjungaskolan.
– Jag kom med en stor resväska som om jag var på väg att flytta. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända.
Hon besökte ett skriftskolläger på Lekholmen. Där träffade hon Petrus församlings kyrkoherde Daniel Björk, som erbjöd henne ett jobb i församlingen, ett jobb som skulle involvera lovsång och lärjungaskap.
– Jag tror att jag skrattade. Jag hade kommit dit med alla de här pusselbitarna – svenska, Finland, lovsång – och jag visste inte riktigt vad de betydde. Och så stod han där med ett lovsångsjobb på svenska i Finland. ”Det här är ju galet”, tänkte jag och tog jobbet.
Fram till maj i år har Anna Ruddick jobbat med ungdomar i Petrus församling, lett lovsång i gudstjänsten och ordnat lovsångskvällar.
– Lovsång är så mycket mer än musik. Ofta sätter vi musiken på en piedestal när det gäller lovsång och tillbedjan. Men det handlar mycket mer om hjärtat än om musikaliteten.
I oktober reser Ruddick till Moçambique för att gå en tre månader lång missionsutbildning. Men sedan återvänder hon till Finland.
– Jag tror jag kommer vara i Finland en tid ännu. Men jag är öppen för vad Jesus säger. Jag vet att jag är kallad att vara på andra platser också. Men det är något med mig och det här landet. Det känns som ett hem.
Vad skulle du säga till någon som känner sig kallad men inte riktigt vågar ta steget?
– Jag skulle säga: Gör det! Jag tror att Gud aldrig ber oss göra något som vi inte klarar av. Ofta ifrågasätter vi det vi känner inom oss och tänker att det kanske bara var vår egen fantasi. Men jag tror att det ofta faktiskt är den helige Ande. Om jag känner att jag borde gå och be för en människa så kan en massa tvivel dyka upp: ”tänk om de säger nej, tänk om jag säger något pinsamt”. Men vad har jag egentligen att förlora? I slutändan handlar det ju inte alls om mig.
Läs hela intervjun med Anna Ruddick i Kyrkpressen nummer 29-30!
