Mellan 2008 och 2014 var Stanislav Emirov engagerad i Kalvinska kyrkans tiggarteam, med syfte att hjälpa de utländska tiggarna. I år gav han ut boken Varför tigger romer? på Karneval förlag.
– Jag började forska kring fenomenet och upptäckte att det fanns ofantligt mycket att veta och förstå.
Delar av det som Emirov tar upp är hårdsmält och har väckt förargade reaktioner i Sverige.
– Självklart är boken kontroversiell, det hör till ämnet. Jag rotar i det jobbiga och det tabubelagda, diskuterar problem som väcker känslor, kommer med okonventionella förslag. Det går inte att skriva en seriös bok om romskt tiggeri utan att vara kontroversiell – om man vill att boken ska vara intressant, ärlig, saklig, att den ska beröra och ha potential att påverka och förändra.
Impregnerade av kapitalism
I korta drag kan det Stanislav Emirov beskriver på över 250 sidor sammanfattas så här: Alla romska tiggare tigger inte för att lindra sin omedelbara situation. Det finns de som gör det, men det finns också yrkestiggare för vilka tiggeriet är en livsstil. Och det är där det bränner till.
– Romer och fattigdom är ett utmärkt exempel på hur otroligt svårt det är att förstå sig på en annan mentalitet, särskilt när det rör sig om grundläggande värderingar, säger Emirov.
I sin bok hänvisar han till den finska författaren Veijo Baltzar.
– Baltzar har fått mig att inse en i sammanget grundläggande utgångspunkt – att romer, på grund av att deras samhälle bygger på andra värderingar, saknar den absoluta aversion mot fattigdom som vi kapitalismens barn praktiskt taget föds med.
Strävan efter materiellt välstånd, kapitalismens fundamentala idé, har impregnerat oss nordbor.
– Dessutom tänker vi ”nationalstatligt” och saknar vanan att leva in oss i hur andra folk tänker. Romerna har inte bara ett eget samhälle, en annan mentalitet och andra prioriteringar. Deras samhälle, mentalitet och prioriteringar bygger dessutom på helt andra grunder. Det är därför jag rotar i det romska folkets tidiga historia – för att försöka förstå hur allt det för oss obegripliga började.
Han säger att allt tiggerirelaterat hjälparbete i dag, liksom all offentlig debatt, styrs av känslor, heta känslor.
– Jag försöker blanda in lite kunskap, försöker göra dessa känslor lite mer kunskapsbaserade. Jag tror på kunskap, på att det alltid är bättre att veta mer än att veta mindre, även när kunskapen är obekväm eller svår att ta till sig.
Näringsidkare
Ett av de sätt Emirov närmar sig tiggeriet är att betrakta det som vilket yrke som helst. Då kan det samtidigt ses som ett slags organisk form av ekonomisk utjämning, som överföring av pengar från dem som har mycket till dem som har litet eller inget.
– Det här är ett faktum som inte går att förneka, även om många har svårt att tänka i de termerna. Det blir mycket lättare att hantera det eskalerande tiggeriet på våra gator och torg om vi avdramatiserar det, åtminstone lite. Mindre känslor, dramatik och politik – mer insikt om tiggeriets objektiva natur. Sedan är det upp till den som läser min bok att bedöma om mina synvinklar rättfärdigar tiggeri eller inte, och om tiggeri borde ses som ett yrke som vilket annat.
Att tigga går samtidigt hand i hand med att ge.
– Är det okej att ge så varför skulle det inte vara okej att ta emot? Jag argumenterar för att det är bättre att ge till tiggare än till respektabla hjälporganisationer.
Tiggarna blir fler
Emirov är alltså välvilligt inställd till tiggandet i sig, men tycker ändå att något måste göras åt situationen i Stockholm.
– Tiggeribranschen står inte stilla. Den förändras och utvecklas hela tiden. Jag har analyserat de aktuella trenderna och tycker att utvecklingen går mot att situationen förvärras. Tiggarna blir fler för varje år. Tuffare konkurrens gör att de tigger allt fräckare och hittar nya sätt att tjäna pengar i Sverige. Det gör att deras närvaro och aktiviteter stör allt mer och allt fler.
Motsättningarna mellan tiggarna och olika grupper i det svenska samhället blir större.
– Intoleransen och främlingsfientligheten ökar och strukturer cementeras. Jag argumenterar också för att vi har mindre handlingsutrymme och färre lösningar att välja mellan ju längre vi väntar med att göra något åt tiggeriet.
Vad är det då som bör göras?
– Det är komplicerat. Och mycket laddat. Några kritiker hävdar att jag propagerar för tiggeriförbud, vilket i Sverige anses vara fult och rasistiskt. Men det gör jag inte alls. Jag bara redovisar neutralt för olika lösningar, utan att ta ställning för eller emot.
Emirov menar att man på kort sikt, om man vill minska det utländska tiggeriet inom månader, antingen kan förbjuda tiggeriet eller belägga det med tillståndsplikt.
– Men på längre sikt är det endast rätt minoritetspolitik gentemot Europas romer som kan få dem att sluta tigga eller leva på bidrag.
Han argumenterar för att det inte är någon större skillnad på de rumänska romernas tiggeri och de svenska romernas bidragsleverne, och att boven är romernas utanförskap som beror på deras historiska rädsla för förtryck och assimilering.
– Rätt minoritetspolitik, respekt för romernas värderingar och livsstil, bort med allt förtryck, bort med assimileringshotet. Det är huvudingredienserna i det effektivaste åtgärdspaketet mot tiggeri.
Människan bakom muggen
Politiska åtgärder är en sak, det humanitära hjälparbetet en annan.
– Jag vill inte störa hjälparbetet, jag vill förädla det. Den som ser den stora bilden kan hjälpa bättre, effektivare.
Hur ska vi då göra när vi möter tiggaren i januarisnålblåsten?
– Vad skulle Jesus göra? Vi kristna har det lite lättare när vi inte vet hur vi ska göra i konkreta vardagssituationer. Svaret varierar beroende på hur du som frågar uppfattar Bibelns budskap och Jesus roll som vägvisare, men den underbara finessen med frågan är att hur du än svarar på den så är detta svar rätt just för dig eftersom det speglar just ditt inre.
Emirov uppmanar oss att tänka på att tiggaren är en vuxen människa kapabel att fatta egna beslut och göra egna val.
– Förolämpa inte tiggaren genom att se honom eller henne som ett viljelöst stackars offer. Tiggaren vet vad han eller hon gör. Har människan satt sig på gatan i januarisnålblåsten är det så människan vill ha det. Respektera tiggarens mogna beslut! Och skänk en slant för att han eller hon inte ska sitta i snålblåsten förgäves.
