”Här är Zlatans lyxiga kyrka i Stockholm”, lydde en rubrik i Aftonbladet för ett par år sedan.
Artikeln handlar om fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, som år 2015 köpte baptistförsamlingens gamla kyrka Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm för 110 miljoner kronor. Enligt artikeln skulle den gamla kyrksalen göras om till kök och matsal, samt en salong för större bjudningar.
Vad är då väggarna i Zlatans hem inpyrda av? Böner och förhoppningar, besvikelser och gemenskap. Så tänker jag efter att ha läst Vibeke Olssons bok Drömmen om Elim.
Olsson är baptistpastor och har själv verkat i Elimkyrkan. I hennes roman berättar några av församlingens trotjänare sin historia, om sin egen väg till Elim, om sina liv under några dygn i december år 1988, om en församling som obevekligt går mot sin undergång eller omvandling.
– Jag har burit sorgen över det som hände med Elim länge, i 26 år. Det är några år sedan Elimkyrkan såldes till Zlatan, men det som hände nyligen var att även Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan såldes. Det var på något sätt det som utlöste det här projektet, berättar Vibeke Olsson.
Alla personer är påhittade, skeendena verkliga, säger hon. Slangen som användes för att fylla dopgraven, plåt
kastrullerna, tjuvlarmet som alltid brukade gå igång på i lokalen intill. I romanen får pastorn Andreas besked om att församlingen har skulder upp över öronen – och att de ska betalas – strax efter att församlingen firat sin julfest.
– I verkligheten var kravbrevet daterat den 24 december, och det ville jag inte skriva, det är så grovt.
Vad var det som hände med Elim då, på 80-talet, då Vibeke Olsson var pastor i församlingen?
– Det som hände politiskt var avregleringen av finansmarknaden, som vi kanske först nu ser de fulla konsekvenserna av, med den enorma skuldsättningen och utförsäljningen av allt som följd.
Det som hände i frikyrkan var trosrörelsens frammarsch.
– Många församlingar förlorade sina mest hängivna medlemmar till trosrörelsen. Och samtidigt måste man ju fråga sig vad det var som gjorde att vi inte lyckades förvalta våra medlemmars hängivenhet. Jag är inte riktigt klar över vad det berodde på, det är något jag grubblar över.
Några svar kommer du ändå med, eller hur?
– Dels tror jag att det handlade om samhällsandan, det var svårare att få människor att engagera sig, de levde mer splittrade liv. Det hade också med bostadsmarknaden att göra, församlingarna i innerstan förlorade medlemmar då människorna knuffades längre och längre ut i förstäderna.
Hon tror också att något gick snett då man i öppenhetens och toleransens namn ville omfamna alla.
– Ibland missade man det här med att verkligen erbjuda människor ett nytt liv i Kristus. Det blev lite mer av ”kom som du är och förbli som du är”. Och människor längtar ju efter något mer radikalt och omskakande.
– Den svåra utmaningen både då och i dag är att skapa en gemenskap där de mest utsatta är välkomna, men där de samtidigt inte tar över så att de andra flyr. Vi måste komma bort från vi-dom-tänkandet. Alla är sårbara och kan behöva tröst och hjälp, säger Olsson.
Det finns somt som hon upplevde under tiden i Elim som hon verkligen saknar.
– Det solidariska tänkandet som fanns på 70- och 80-talet, det har gått förlorat. Då kunde Kristen demokratisk samlings ungdomsförbund (i dag Kristdemokraterna) kräva en ny ekonomisk världsordning och maxlöner. Inte ens Vänsterpartiet kräver maxlöner i dag! Något har hänt.
Och Zlatan, då? Vet han vilken byggnad han bor i, vet han att den en gång kallades ”pigförsamlingen” eftersom så många medlemmar var jungfrur i Östermalms stora herrskapslägenheter?
Kanske. Vibeke Olsson fick möjlighet att dedicera en bok till honom under boksläppet i Örebro tidigare i vår. Boken skulle vidare till någon som skulle ha chansen att överräcka den till honom.
– Jag skrev en dedikation i boken, tackade honom för många fina fotbollsstunder. Jag skrev också att jag hoppas att han älskar huset lika mycket som jag har gjort.
