– Mina elever är som elever är överallt: några är briljanta, andra är lata.
Docent Juliette Day talar om de studenter som läser hennes kurser i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet.
Förra året röstade teologiska fakultetens elevkår fram henne som årets lärare. Hur har Juliette Day lyckats med konststycket att få grundstudierna i kyrkohistoria att engagera så många?
– Jag är av den åsikten att undervisning ska vara en njutbar upplevelse. Det betyder inte att mina elever inte skulle jobba hårt, det gör de. Men vi kan ändå ha roligt tillsammans.
Juliette Day kom till Finland och Helsingfors universitet för fyra år sedan. Hon kände redan landet, tack vare sin finska partner, som hon träffade i England för snart 20 år sedan.
I undervisningssalarna i Helsingfors har hon gjort sig känd för sin engagerade undervisning och sitt sätt att närma sig kyrkans tidiga historia utan överdriven fromhet och högtidlighet.– Jag vill visa att de tidiga kristna var vanliga människor, personer vi kan relatera till. De hade alla möjliga svagheter och fungerade på samma sätt som vi gör.
I en föreläsningsserie tittar hon närmare på de rika kristna kvinnor som var medlemmar av aristokratin, kvinnor som hade både makt och autonomi.
– Jag kallar dem för ”Rich Bitches in the Holy Land”. Min favorit är Milania den yngre, född ungefär 380. Henne vill jag skriva en bok om!
Milania var enda barnet i en rik överklassfamilj. Hon ville leva ett asketiskt liv, men tvingades gifta sig. Men hennes barn dog och hon lyckades övertala sin man att de skulle leva i celibat.
– Hon säljer all sin egendom, grundar kloster, diskuterar politik och ekonomi, reser runt i hela Romarriket, träffar Augustinus, besöker ökenfäderna, åker till Konstantinopel. Genom Milania får vi redskap att förstå den kontext som de tidiga kristna levde i.
Day ger inte sina elever några tillfällen att sitta tysta för sig själva under föreläsningarna.
– De måste vara aktiva och jag tvingar dem att delta i samtalen. På den här punkten märks en stor skillnad mellan engelska och finska studenter, de finska är inte vana att delta aktivt. Det går trögt i början, men när mina finska elever väl kommer igång är det svårt att få tyst på dem.
Utanför lådan
Juliette Day är den första utländska akademikern som innehar en tjänst vid teologiska fakulteten i Helsingfors.
– Inom de humanistiska diciplinerna är procenten låg, i de tekniska högre. Men i Oxford var andelen utländska akademiker 40 procent – det är ljusår från situationen i Finland.
Hon säger att de studenter som kommer till Finland ser landet som ett exotiskt alternativ. Få hade kommit om det inte var för att inga terminsavgifter uppbärs. Hon är mycket tveksam till politikernas planer på att avgiftsbelägga studierna för utlänningar.
– Står valet mellan Helsingfors och Paris väljer de flesta Paris.
Hon säger att grejen med att ha människor från olika länder och olika akademiska traditioner vid universiteten är att de här människorna tillåter andra att överväga alternativa sätt att göra saker på.
– Har du verkat hela ditt liv i samma akademiska tradition kommer du att fortsätta att gå i samma riktning, även om du stöter på problem som skulle kräva nya riktningar.
Day menar att de utländska studenterna berikar föreläsningssalarna. De har en annan kunskapsbas och ett annat sätt att se på saker. Som ett exempel jämför hon finska och engelska studenter.
– De finska studenterna har ofta en mycket gedigen kunskap, men deras tröskel att göra egna analyser är hög. De engelska kan ha svag kunskap i ett ämne, men kommer ändå med självsäkra analyser och argument.
Hon uppmanar beslutsfattarna att tänka efter noggrant.
– Ni måste välja hurudant land ni vill vara – ett isolerat land eller ett land som har saker att säga världen. Jag vet att Finland har stor potential och att forskningen håller hög kvalitet. Men om regeringen vill stänga vägarna utåt så kommer det att bli problematiskt. Ni är ett litet land – ni behöver många vänner.
