"Offrens skildringar är tillförlitliga"

– Övergreppen har skett under en lång period, de första redan på 70-talet, berättar rättspsykolog Julia Korkman som genomfört utredningen om övergrepp som skett i verksamhet i Esbo svenska församling på 70- till 90-talet.

Redan då ska församlingen ha utrett saken och talat med flickan och ungdomsledaren.
– Men enligt kvinnan har ungdomledaren ingående diskuterat med henne och fått henne att säga att det är fantasier.

Korkman har också fått kännedom om misstankar gentemot ungdomsledaren, som ska ha förekommit på 80-talet men inte nått församlingen.

Under 90-talet kom två misstankar till församlingens kännedom. Ungdomsledaren nekade då till övergreppen.

– För att kunna göra en polisutredning kräver det att de som utpekats som offer kan ställa upp och tala om sakerna. Det var de inte villiga att göra då.

Julia Kormans uppfattning om församlingens agerande är i dag något mer positiv än den var innan hon inledde utredningen.

– Församlingen har flera gånger försökt ta tag i de konkreta misstankarna. Men grava samarbetssvårigheter i församlingen gjorde att de här sakerna inte fick den uppmärksamhet de borde ha fått. Enligt dagens lagstiftning är alla som arbetar med barn skyldiga att anmäla alla misstankar, men så var det inte då.

Hon menar att den dåvarande kyrkoherden i slutet av 90-talet starkt varit av åsikten att ungdomsledaren i fråga inte bör arbeta med barn, medan andra personer ansåg att det var att misstolka ungdomsledarens beteende.

– Men att de kunnat tro att det rör sig om missförstånd har jag nog svårt att förstå, säger Korkman.

Roger Rönnberg, församlingens nuvarande kyrkoherde och kollega med ungdomsledaren på 70- och 80-talet, sade i februari att han inte hade någon aning om övergreppen.

Håller du fast vid att du inte visste något?

- Ja. Jag visste inget om övergreppen, säger Rönnberg.

I den mån Julia Korkman vågar ta ställning är hennes bedömning att kontentan av offrens skildringar är tillförlitliga, även om enskilda detaljer inte går att verifiera.

– Generellt är jag helt övertygad om att det är viktigt för offren att de blivit hörda och att saken utträtts, även om det inte skett genom rättsväsendet.