Eva Frantz, radioredaktör på Svenska YLE, beskriver sig själv som ”lite kristen”. En varm barnatro finns där som en slags grundtrygghet i livet men att problematisera den egna tron lockar inte just nu.
– Jag vill inte debattera Bibeln eller kyrkans syn på homosexuella på kaffepausen. Det finns många journalister som lusläst Bibeln och som gärna använder den som slagträ. Jag vill ha min tro ifred.
Enligt henne lever också en uppfattning om att journalister som den objektiva ”vakthunden” inte får bekänna sig till någon tro, lite på samma sätt som det anses olämpligt att vara politiskt bunden.
– Det är klart att jag som journalist inte kan stå och förkunna en viss religion i radion men jag tycker inte heller att man ska behöva dölja sin tro om någon frågar.
En annan tendens hon lagt märke till är att många lyssnare hör av sig och är arga när kyrkan varit uppe i rubrikerna.
– Jag har blivit anklagad för att vara en ångvältsateist som bara vill smutskasta kyrkan. Men om människor skriver ut sig så måste jag ju kunna ta upp frågan och problematisera, det hör till mitt journalistiska uppdrag.
Hon hoppas att diskussionen kunde föras på en mer sansad nivå.
– Ibland känns det som om det fanns en tendens till paranoia här. Och visst kan jag förstå, det är ju så lätt att plocka något riktigt tokigt ur Gamla testamentet och be en måndagstrött präst kommentera saken. Det blir så lätt väldigt fel.
Hon tror att vi borde försöka landa någonstans i mitten. En väg dit är att också de ”lite kristna” berättar om sin tro.
– Jag är inte direkt församlingsaktiv men konfirmationen, mitt bröllop och barnens dop har varit jätteviktiga för mig. Jag minns hur arg jag blev när några av de andra konfirmanderna slet av sig alban direkt efter konfirmationen och ro- pade nåt i stil med ”Aldrig mera kyrka”. För mig betydde konfirmationen något.
Läs hela intervjun med Eva Frantz i Kyrkpressen nr 11/2014.
