Jul enligt mjölkningstiderna

Mjölkbondens familj firar jul mellan ladugårdstiderna. Som jordbrukardotter har jag fått utsträcka julevangeliets närhet till djuren ända till de livs levande kornas idisslande. 21.12.2013 kl. 14:00
Jag firar min jul med i stort sett samma människor som jag firat jul med hela mitt liv. Just nu förbereder jag mig mentalt för en julafton som blivit av med sina tidsramar.

Jag växte upp med föräldrar vars arbetsplats var ett klädbyte och ett hundratal steg bort från hemmet. Hemma hos mig var det inte bara när juldagsmorgonen glimmade som man gick till stallet. Årets alla morgnar väntade utfodringen, mjölkmaskinen och utgödslingsanläggningen och framför allt korna med tunga juver och eftertänksam nyfikenhet. Varje kväll upprepades proceduren.

Livsstil för hela familjen

Medan andra barn betraktade julkrubbans plastiga nötkreatur ingick livs levande kor i mina egna julaftnar. Fast det ska sägas förstås – korna var i första hand något som sysselsatte föräldrarna medan jag själv oftast fördrev tiden med tevens julprogram i väntan på att mjölkmaskinen skulle tystna så att julklappsutdelningen kunde börja.

Att vara jordbrukarbarn är kanske ännu mera en fråga om identitet än vad det är att vara lärarbarn eller ingenjörsbarn. Det är inte för inte som man talar om familjejordbruk. Mjölkkor innebär en bundenhet som utformar sig till en livsstil – inte bara för bönderna själva utan för hela familjen. I den livsstilen ingår en julafton vars tidsramar formas av det dagliga arbetet i ladugården.
Nu är ladugården hemma på gården tömd. Mjölkmaskinen har tysnat och inga kor sträcker längre nyfikna och fuktiga mular mot en när man går genom mittgången.

Det är den här förändringen som för mig till frågan: hur lägger man upp en julafton där familjen är sig lik men tidsramarna saknas? Hur vet man att det är dags att öppna julklapparna om ingen kvällsmjölkning har ägt rum?

Mjölkkorna var de vuxnas ansvar. Som barn kunde jag delta eller låta bli under julen. Höstskörd och höbärgning var för länge
sedan avslutade, betessläppet låg långt i fjärran och arbetstakten var lugnare i midvintertid.

Julmorgon bland korna

Som vuxen har jag hoppat in som avlönad avbytare på hemgården. Många gånger har det varit min verklighetskontakt, en lyx jag kunde unna mig när jag behövde bli påmind om att vardagen med mjölkkor fortfarande är lite gulligare på bild än vad den är i verkligheten. Ett minnesvärt år jobbade jag som avbytare under självaste julafton och fascinerades av att det var det enda heltidsjobb jag kunde utföra utan att ge avkall på andra jultraditioner än julaftonens sovmorgon. Allt det andra: julmiddagen, julbönen i kyrkan, ljusen på gravgården och julklappsutdelningen passade redan in i timmarna omkring morgonens och kvällens arbetspass. En annan jul firade jag juldagsmorgon genom att dra på mig arbetskläderna efter julottan.

Som jordbrukardotter blir man lätt aningen blasé. När andra blir saliga över ett besök i ladugården och förtjust låter kalvarna suga på fingrarna har man redan sett allt det där. Inte heller de fullvuxna korna känns spännande i sin storlek för den som sedan barnsben fått höra att man ska se efter var man har sina fötter så att korna inte trampar på dem i misstag.
Men den där juldagsmorgonen när julottan övergick i ladugårdsvardag, medan himlen sakta rodnade och ljusnade utanför fönstren, då var ladugårdsvardagen faktiskt lite magisk. Storheten i livet kom mig lika nära som när man ser en kalv födas. Julevangeliet ljöd fortfarande i mitt huvud efter läsningen i kyrkan och lade sig vackert till rätta mellan djurkropparna. Utanför fönstret påbörjade solen sin långsamma decembervandring och fick himlen att glöda i varma pasteller. Intill mig idisslade korna på precis samma sätt som i ett stall i Betlehem för länge sedan.
Erika Rönngård
Jeremy Bengts



NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Den föreslagna nya församlingen, som ska bestå av Malax, Petalax och Bergö församlingar, verkar inte kunna heta något där ortnamnet Malax ingår. 18.5.2022 kl. 15:56

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

GAMMAL KYRKA. Björnholmens kyrka i Jakobstad hade varit till salu i ett år innan någon vågade ta sig an projektet. De som vågade är Lars och Monica Granlund. De såg möjligheter i byggnaden. 12.5.2022 kl. 15:41

FÖRSVAR. Carolina Lindström är kyrkoherde på Åland och underlöjtnant i 
reserven. Hon känner att folk plötsligt insett att försvarsmakten behövs till något. 12.5.2022 kl. 12:03

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33