Eva s. Lassus-Paavolainen är en hängiven konstsamlare och tror på äktheten både inom konstvärlden och samhället. FOTO: Sara Ekstrand

Att hjälpa de utsatta

Grundstenen i Eva S. Lassus-Paavolainens liv är att vara delaktig i och påverka det samhälle hon lever i. Genom sitt mångåriga arbete inom vården av missbrukare har hon haft möjlighet att hjälpa en utsatt grupp som sällan gör sin röst hörd och som få ser.
16.8.2013 kl. 09:45
Entusiasmen och engagemanget går inte att blunda för när Eva S. Lassus-Paavolainen talar. Alltid med ett skratt nära till hands pratar hon länge och gärna om det hon brinner för. Vare sig det handlar om sociala samhällsfrågor eller hennes imponerande konstsamling som är uppspikad från golv till tak i hemmet i Helsingfors.

För bara ett par veckor sedan gick Eva S. Lassus-Paavolainen i pension efter att under femton år ha fungerat som verksamhetsledare för KRAN r.f, ett resurscenter för missbrukarvård. Hon ser tillbaka på en lång arbetskarriär där mycket av tiden gått åt till att hjälpa en grupp av socialt utstötta människor.

– Jag har alltid tyckt att vård av missbrukare och förebyggande arbete har varit viktigt. Att hjälpa mina medmänniskor har jag alltid känt starkt för. Bara att lyssna och på något sätt vara delaktig har varit bland det bästa i mitt arbete, säger Lassus-Paavolainen.

Vård oberoende av trosuppfattning

KRAN grundades på initiativ av Borgå stift men är numera en helt självständig förening som verkar på kristen grund.Genom koordinering, rådgivning och utbildning samarbetar föreningen med över 50 församlingar och organisationer för att förebygga rusmedelsmissbruk och rehabilitering av missbrukare i Svenskfinland.

Eva S. Lassus-Paavolainen är noga med att betona att allt samarbete är ekumeniskt där precis alla församlingar och religiöst obundna organisationer behövs och är lika viktiga.
– Jag understryker alltid att det är hjälpande verksamhet vi håller på med inom KRAN och att allt som handlar om evangelisering hör till församlingarnas uppgift. För om man börjar rubba på de linjerna så blir det ganska ohållbart. Det får inte vara ett krav att alla ska ha samma trosuppfattning, både bland klienter och vårdare. Ingen är bättre än den andra men tillsammans kan vi göra någonting gott.

– Församlingarna har sitt och det uppskattar jag väldigt mycket men jag tror på en djup och äkta tro utan att man ska behöva stå på barrikaderna och säga vad exakt man tror på.
Lassus-Paavolainen berättar om dagcentret Hyddan i Nykarleby där missbrukare och utslagna kan söka hjälp. Ett projekt hon är mycket stolt över och som bevisar att samarbete mellan gränserna lönar sig. Både Nykarleby stad och församlingarna hjälper till att finansiera verksamheten som finns i Missionskyrkans lokaler.

– Café Hyddan är ett ypperligt exempel på vilket resultat man kan åstadkomma när olika församlingar arbetar för samma mål.

Långvarig absolutist

Själv dricker Lassus-Paavolainen inte en droppe alkohol och förutom sitt arbete inom KRAN har hon varit aktiv i olika nykterhetsföreningar.

– Som ung drack jag självklart lite vin men i vuxen ålder insåg jag snabbt att det inte blir mera roligt av alkohol. Jag kände att jag inte ville ha det. Jag har alltid trott på nykterheten men det betyder inte att man måste vara absolutist som jag, det säger jag aldrig, för alla ska själva få välja. Många klarar av att dricka men det finns de som inte gör det. Och det är den gruppen jag har varnat för.

Ett exakt svar på hur man förebygger missbrukande har inte Lassus-Paavolainen men säger att liberaliseringen absolut spelar en betydande roll.

– Personligen tycker jag att det är bättre med högre priser och en striktare alkohollag. Man pratar mycket om förmyndarskap men med tanke på den finska mentaliteten går det inte om allt släpps fritt.

Något som ändå oroar mer är samhällets inställning till missbrukare.

– Alkoholism är en sjukdom som vilken annan som helst. Men om man jämför den med andra sjukdomar så är det stor skillnad i omgivningens attityder. Missbrukarna blir ofta trakasserade och nedvärderade och det är det som är så tragiskt i vårt samhälle. Men under den tiden jag har jobbat så känns det som om attityderna har mjuknat en del.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sara Ekstrand



KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00