Henrik Stenbäck har alltid varit intresserad av samhälle och politik. Det har kommit honom väl till pass både i hans gamla jobb som journalist och när han nu ska börja jobba i riksdagen.

Att byta bana mitt i livet

Henrik Stenbäck har jobbat som journalist i drygt 30 år. Han har rapporterat från riksdagen och granskat politiken på nära håll. Nu stiger han över staketet och tar plats på andra sidan. I höst inleder han jobbet som den Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare.
9.8.2013 kl. 09:55
Henrik Stenbäck har ett brinnande samhällsengagemang och tycker om att vara med där det händer. De egenskaperna har gynnat honom i hans journalistroll och kommer väl till pass också för den politiska tjänsteman han nu ska bli. 

– Att få prova sina vingar i en ny bransch och som Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare är ett privilegium och jag är mycket ödmjuk och motiverad inför den nya uppgiften. Samtidigt var det ett steg jag funderade över en god stund.

Henrik Stenbäck har levt största delen av sitt liv i Helsingfors innerstad. Det är här han trivs och känner sig hemma. Han tog sin examen i socialpsykologi vid Helsingfors universitet och halkade in på journalistspåret när han under studietiden jobbade som chefredaktör för Studentbladet. Under sin karriär har han arbetat för olika tidningar runtom i Svenskfinland och allra längst som reporter på Hufvudstadsbladet och som Vasabladets Helsingforsredaktör. Riksdagen är därför ingen främmande plats för Henrik Stenbäck.

– Min förhoppning är att den erfarenhet jag hittills har av politik och samhällsfrågor, som jag har behandlat som journalist, ska kunna betjäna den Svenska riksdagsgruppen. Ändå är det här ett helt nytt värv för mig eftersom jag, med undantag av några år i studentpolitiken, inte varit politiskt aktiv. Jag har ansett att när jag arbetat som journalist så är det ett jobb som inte är förenligt med politiska förtroendeuppdrag.

Kyrka för de som vill
Henrik Stenbäck vill höra till kyrkan och som ledarskribent har han skrivit flera texter som på ett eller annat sätt tangerar ämnet kyrka och tro. Att blanda ihop kyrka och politik är däremot inget han vill göra.

– Jag tycker att kyrkan ska ha en aktiv roll i samhället men inte i politiken. Kyrkan ska vara oavhängig partierna, det är en sak man inte kan tumma på. Sedan är det en annan sak om olika människor, också kristna, är aktiva som individer i partierna och vill påverka samhället via dem. Men kyrkan som institution ska inte blanda sig i partipolitiken. En ärkebiskop är ingen politisk aktör men definitivt en samhällelig påverkare.

Henrik Stenbäck spekulerar ogärna i vart kyrkan är på väg och framhåller att det knappast är någon som har ett entydigt svar på den frågan. Men en sak är han övertygad om: kyrkan står inför en förändring.

– Nog kan det hända att kyrkan skulle må gott av att fundera över sin roll och om vi ska ha ett system som bygger på den gamla folkkyrkotanken, att man vill omfamna alla. Då en avsevärt mindre procent av befolkningen hör till kyrkan kan det rentav bli dags att fundera på en annan modell, där kyrkan skulle finnas till för de människor som verkligen är motiverade att höra till kyrkan. Men ett sådant steg leder också till att en hel del verksamhet och skyldigheter faller bort. Det som vi är vana vid men inte tänker på att kyrkan står bakom. Eftis, ungdomsarbete, mamma-barn-grupper och så vidare. Det här är inte någon lättvindig sak som man bestämmer över en natt. Viktigast i alla lägen är att tröskeln till kyrkan ska vara låg.

Engagemang utan eftertanke
Henrik Stenbäck anser att sättet på vilket människor engagerar sig i samhället har förändrats med tiden. Han tror att det här kan få konsekvenser som vi inte sett förr. 

– Idag lever man kraftigare i realtid än förr. Tidigare slog man sig till ro, man hörde till och det var man nöjd med. Kanske det fanns något debattinlägg men det påverkade inte ens medlemskap i föreningar eller kyrkan. Att skriva ut sig ur kyrkan kan vara överlagt men i dagens läge så fattar man mer lättvindiga beslut. Det ser vi i samband med hela Räsänen historien. Om det att man skippar organisationer och skriver ut sig ur kyrkan betyder att man samtidigt vänder ryggen till hela engagemanget som är grundläggande för vår demokrati så är det illa.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Michaela Rosenback



döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21