Gravgårdarna berättar

I Karleby, som på många andra orter, finns gravar som inte längre sköts. Nu försöker man engagera föreningar att adoptera en grav. Föreningen Kokkolan senioriopettajat har redan gjort det.

– Det började med att en kvinna ringde mig och berättade att en lärarinna som är välkänd bland Karlebyborna, Leila Sandelin, saknar anhöriga som kunde sköta hennes grav.

Kvinnan frågade om inte föreningen kan åta sig att sköta graven, berättar Marja-Leena Seppänen.

– Jag fick styrelsen med på noterna och det känns bra för mig som inflyttad att ha en grav att pyssla om här.

Adoptionstanken lanserades samtidigt som boken I vigd jord. Karlebys fyra gravgårdar: Katarine, Marie, Elisabeth och Anna utkom veckan före midsommar. Boken har Karleby kyrkliga samfälligheten gett ut i samarbete med K.H. Renlunds museum på både finska och svenska. Den har skrivits av prosten Mikko Himanka, pensionerad kyrkoherde i Lochteå, forskarna Eugen Söderström och Teppo Jokinen samt Seija Johnson från K.H. Renlunds museum.

På vandring på gravgården
Boken tar läsaren på vandring både genom begravningsväsendets historia och genom gravgårdarna i Karleby.

– Samfälligheten i Karleby har gjort något som församlingar sällan brukar göra, producerat en bok om begravningsplatserna. Begravningsplatserna har en stor kulturhistorisk betydelse. De är stadens spegel och återspeglar på ett djupare plan de människor som levt länge före oss, säger Kristiina Ahmas, museichef på K.H.Renlunds museum.

Även om boken tjänar som en guide över gravgårdarna i Karleby föreslår Mikko Himanka att församlingarna kunde ge ut en mer praktisk guide för vandringar på gravgården – sen när denna bok är slutsåld.

Den äldsta av de fyra gravgårdarna i Karleby är Katarine.

– Jag vill påstå att det är den äldsta gravgården i Finland som ligger utanför stadens centrum, säger Söderström.

Då pesten hotade landet 1772 beslöt kyrkorådet att alla som dött inom det gångna året skulle begravas på Skolbacken.

– Sitt namn har den troligen fått efter Catharina Pattlin som testamenterade sin egendom till kyrkan 1773.

Även Marie är en av de äldsta begravningsplatser i landet som inte ligger i centrum eller intill kyrkan.

Läs hela artikeln i papperstidningen.