Eugen Söderström, Seija Johnson och Mikko Himanka är några av författarna till boken om gravgårdarna i Karleby. FOTO: Johan Sandberg

Gravgårdarna berättar

Adoptera en grav. Den uppmaningen går nu ut till föreningarna i Karleby. Den första graven är redan adopterad.
12.7.2013 kl. 13:38
I Karleby, som på många andra orter, finns gravar som inte längre sköts. Nu försöker man engagera föreningar att adoptera en grav. Föreningen Kokkolan senioriopettajat har redan gjort det.

– Det började med att en kvinna ringde mig och berättade att en lärarinna som är välkänd bland Karlebyborna, Leila Sandelin, saknar anhöriga som kunde sköta hennes grav.

Kvinnan frågade om inte föreningen kan åta sig att sköta graven, berättar Marja-Leena Seppänen.

– Jag fick styrelsen med på noterna och det känns bra för mig som inflyttad att ha en grav att pyssla om här.

Adoptionstanken lanserades samtidigt som boken I vigd jord. Karlebys fyra gravgårdar: Katarine, Marie, Elisabeth och Anna utkom veckan före midsommar. Boken har Karleby kyrkliga samfälligheten gett ut i samarbete med K.H. Renlunds museum på både finska och svenska. Den har skrivits av prosten Mikko Himanka, pensionerad kyrkoherde i Lochteå, forskarna Eugen Söderström och Teppo Jokinen samt Seija Johnson från K.H. Renlunds museum.

På vandring på gravgården

Boken tar läsaren på vandring både genom begravningsväsendets historia och genom gravgårdarna i Karleby.

– Samfälligheten i Karleby har gjort något som församlingar sällan brukar göra, producerat en bok om begravningsplatserna. Begravningsplatserna har en stor kulturhistorisk betydelse. De är stadens spegel och återspeglar på ett djupare plan de människor som levt länge före oss, säger Kristiina Ahmas, museichef på K.H.Renlunds museum.

Även om boken tjänar som en guide över gravgårdarna i Karleby föreslår Mikko Himanka att församlingarna kunde ge ut en mer praktisk guide för vandringar på gravgården – sen när denna bok är slutsåld.

Den äldsta av de fyra gravgårdarna i Karleby är Katarine.

– Jag vill påstå att det är den äldsta gravgården i Finland som ligger utanför stadens centrum, säger Söderström.

Då pesten hotade landet 1772 beslöt kyrkorådet att alla som dött inom det gångna året skulle begravas på Skolbacken.

– Sitt namn har den troligen fått efter Catharina Pattlin som testamenterade sin egendom till kyrkan 1773.

Även Marie är en av de äldsta begravningsplatser i landet som inte ligger i centrum eller intill kyrkan.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Johan Sandberg



advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28