Skriftskolan stavas gemenskap

Invid en klarblå och stilla sjö på Karijärvi kursgård pågår ett av sommarens skriftskolläger i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Solen står högt på himlen och i dag firar man jul. En konstig idé med tanke på att kvicksilvret redan på förmiddagen stigit en bra bit över 25°C. På det här lägret är klädkoden shorts och solkräm ett måste.

Inomhus står dörrarna på vid gavel för att korsdraget ska ge lite svalka och konfirmanderna är redo för dagens första lektionspass. Även om morgonen börjat mycket tidigare med hårdrockstoner från Metallmässan lyser sömniga ögon med sin frånvaro. Kaplan Camilla Ekholm berömmer årets konfirmander och menar att lägret börjat oerhört bra.

– Det är en positiv grupp och stämningen är mycket fin. Alla har tagit hänsyn till varandra från första början på ett sätt som jag inte upplevt tidigare.
Det är verkligen ett lugnt gäng ungdomar som genast sitter tysta som ljus när Ekholm inleder lektionen. Temat är de tio budorden och skrivhäften fylls snabbt med anteckningar. Samtidigt försöker Ekholm utvidga diskussionen genom att få konfirmanderna att tänka utanför ramarna. Att inte stjäla betyder förstås att inte ta andras saker. Men inbegriper inte samma budord även förstörelse och ansvarslöshet? En livlig dialog mellan präst och konfirmander tar fart när diskussionen handlar om oärlighet och sanning. Ekholm frågar dem vad det värsta är som kan hända om man ljuger.

– Om någon har ljugit för en så kan man bli sårad när man får veta sanningen, hörs en röst säga.

– Om alla skulle tala sanning så skulle inte den här världen bli till någonting, säger en kille och får medhåll av ett par andra.

Ekholm höjer på ögonbrynen och för samtalet in på när det är okej att ljuga. En konfirmand säger att ibland är man tvungen att ljuga för att inte såra någon annan.

– Så vita lögner är okej om man vet att den andra blir glad, frågar Ekholm och alla nickar instämmande.

Både ledare och vän
Medan konfirmanderna är upptagna av tro och etik är det hjälpledarnas uppgift att planera dagens lite mer lättsamma program. Speciellt kvällsprogrammet brukar vara en uppskattad del av skriftskollägret. Ute på gräsmattan flödar fantasin och utmaningen är att hitta rätt lek för rätt tillfälle. En del lekar är viktiga att ha i början av lägerveckan för att stärka sammanhållningen medan andra är perfekta mot slutet när ingen längre känner sig vilsen och bortkommen. Alla räknar upp flera potentiella lekar vars namn låter mer eller mindre märkliga.

– Go Banana, Funky Chicken, Minkinkkelibanaani ...

– Lekar där alla är aktiva är alltid bra. Och tänk på att alltid ha extra lekar, påminner ungdomsarbetsledaren Joakim Palmén.

I Borgå har man länge haft ett utvecklat ungdomsarbete och intresset att bli hjälpledare är ofta stort. Palmén är speciellt nöjd med årets kull.

– Hittills har hjälpisarnas arbetsmoral varit enormt hög.

När kvällens aktiviteter är planerade och förberedda smiter hjälpledarna ner till bryggan för att få lite lugn och ro innan det igen är dags för gemensamt program.

– Den viktigaste uppgiften vi har är att vara en bra vän till konfirmanderna och att ha roligt tillsammans så att alla trivs, säger Jalo Rämö som är hjälpledare för första gången.

– Dessutom hade vi så roligt på mitt eget läger förra sommaren att jag ville vara med en gång till.

Bredvid sitter Tiia Laine och kisar mot solen och håller med.

– Men det är nästan lite bättre att vara hjälpledare nu när man vet lite mer om vad hela skriban handlar om.

Glupska matgäster
En nästintill öronbedövande klockringning signalerar att maten är serverad. För att mätta 36 hungriga konfirmandmagar krävs en hel del mat. Exempelvis går det åt långt över 160 liter mjölk per läger.

– De här konfirmanderna äter ganska bra så häromdagen tog fisksoppan slut. Vi hade beräknat en halv liter soppa per man men det räckte inte långt, säger kocken Jessica Blomqvist.

Dagens lunch bestående av kyckling och grekisk sallad räcker ändå gott och väl till för den med kurrande mage. För en del krävs till och med två portioner för att höja blodsockret.

Vid ett matbord sitter ett rutinerat gäng vuxenledare som upprepade gånger varit på läger tillsammans. Två av dem är Karin Karlsson och Benjamin Bagger som trots sina unga år har varit på fler än tjugo skriftskolläger sammanlagt.

– Det bästa är gemenskapen på ett läger. Men det är också kiva att se när skribanditerna får aha-upplevelser. När de inser att det finns något, en Gud någonstans. Man märker verkligen hur skriban öppnar deras ögon.

Läs vidare i KP nr 27/2013.